Ständiga blickar, gåshud och nattligt besök

Våra första dagar i Myanmar har varit fyllda med överraskningar, oförväntade händelser och magiska platser. Det första annorlunda som vi märkte var hur väl bemötta vi blev. Alla är otroligt vänliga, tittar nyfiket på oss och bjuder alltid på ett leende. Det bor nästan 60 miljoner människor i Myanmar, vilket är 50 miljoner mer än vad vi hade föreställt oss... Mandalay är landets näst största stad med 1 miljon invånare. Trots att staden är näst störst känns den strukturerad och ganska lugn. Det märks väldigt tydligt att detta inte är ett land dit många turister åker. Så fort vi är ute och promenerar följer blickarna oss följt av ett leende, det känns lite som att vi är kändisar som kommit på besök. De västerländska turister som vi mött är väldigt mycket äldre än vad vi är, vilket gör att vi även får välmenande blickar av turisterna också. Jag har aldrig haft så mycket ögonkontakt med folk som under våra fyra dagar här.

Myanmars styre bestod under en längre tid av en rad olika militärjuntor som förde en medveten isoleringsstrategi, vilket har gjort landets invånare utsatta. Det har pågått demonstrationer, protester och inbördeskrig under flera år. Efter år av kämpande genomfördes till slut parlamentsval i Myanmar, år 2015 (för FYRA år sedan). Det märks att landet fortfarande kämpar med att komma på banan och det räknas som ett av världens minst utvecklade länder. Det ska finnas ett stort heroinproblem och en hög fattigdom, men detta har vi inte märkt av. Vi har dock märkt av andra nackdelar med isoleringens effekt. Befolkningen har ett väldigt gammalmodigt tankesätt, jag fick t.ex. upp ett varningsmeddelande på appen "tinder". I meddelandet stod det att jag befann mig i ett land där hbtq-personer är i fara och att det kan vara farligt för dessa personer att synas offentligt. Vi har lagt märkte till att äldre kvinnor har otroligt långt hår, vi pratar ner till rumpan-långt. Medans alla flickor har väldigt kort hår, nästintill rakat. Efter lite efterforskning visar det sig att mammorna rakar sina flickors hår för att det enligt sägen sägs bli tjockare och längre när det växer ut. Att kvinnorna har långt hår är för att det anses vara en av kvinnornas vackraste egenskaper.

Våran första natt i Mandalay var lite tumultartad. Vi hade fått välja vilka sängar vi ville ha, så vi tog varsin underslaf. Jag har alltid lite svårt att sova första natten på ett nytt boende men somnade efter en stund. Klockan 3 på natten vaknar jag av att en äldre man sätter sig i MIN säng. Jag hamnade i någon slags chock samtidigt som min hjärna var i viloläge, jag knuffade bort honom och de enda jag kom på att säga var "excuse me". Mannen stank alkohol och vinglade till när han ställde sig upp från sängen. Han mumlade och suckade "this is my bed, this is my bed". Med hjärtklappning sa jag att det var min säng och efter en stund av suckande lämnade han rummet och lämnade dörren öppen. Det var liiiite svårt att somna efter det... När jag väl vaknade igen var jag inte säker på om det som hänt under natten var en dröm eller om det hänt på riktigt. Men, mannen kom in till vårat rum tillsammans med en personal på morgonen. Han pekade på min säng och sa till personalen att det var hans säng. Personalen gick runt i rummet och kollade och sedan gick dem iväg. Så oklart vad som hände och det var inte riktigt den ultimata starten på våran Myanmar-upplevelse.

Under våran första heldag i Mandalay besökte vi The Royal Palace, palatset där de senaste kungarna bodde. De mesta av byggnaderna skadades under andra världskriget och har på senare tid byggts upp igen. Vi köpte en biljett och fick promenera en utmarkerad sträcka, att lämna sträckan var absolut förbjudet och på en karta var det markerat vart man fick fotografera. Palatset bestod av flera likadana byggnader. Vi klättrade upp i ett torn och fick en fantastisk utsikt över palatset och Mandalay. Har man lite tid att fördriva var detta mysigt, men jag skulle nog säga att det inte är ett måste i Mandalay.

Något som dock är ett måste är att klättra upp för Mandalay Hill. Barfota gick vi uppför branta trappor, med små pauser vid tempel som låg längs vägen. Vi var ensamma under våran barfote-klättring, det enda som hördes var några fåglar och bruset från staden nedanför. Det var så fridfullt att långsamt klättra uppåt. Väl uppe möttes vi av ett flertal turister och lokalbor som tagit tuktuks upp till toppen. Jag är nöjd med vårat val att promenera hela vägen upp! På toppen av Mandalay Hill ligger en vacker pagoda och en fantastisk utsikt över Mandalay. Uppe vid pagodan stod en kille som jobbade för Myanmars turistverksamhet, han frågade oss om vi kunde tänka oss att fylla i en enkät om vårat nuvarande hotell Ostello Bello hostel, som förövrigt är väldigt bra. Vi tackade ja och fyllde i enkäten. Finare utsikt har jag nog aldrig haft under en enkät-ifyllning.

Helt oplanerat hamnade vi vid Mandalay Hill under solnedgången. Pagodan är täckt med gulddetaljer och små speglar, som reflekterade det orangea ljuset så att allt skimrade och glittrade. Vi valde att lämna Pagodan direkt efter att solen gått ner, för att hinna klättra ner innan det blev allt för mörkt. Under nerstigningen ändrades himlen från orange-rosa till blodapelsin-röd. Vi tittade upp och fick se hur trapporna och pagodan tänts upp av neonslingor och hur himlen sakta blev rödare och rödare. För första gången i våra liv fick vi RYSNINGAR av ett landskap. Med gåshud på kroppen stannade vi upp och tog in den magiska utsikten. 

Dagen efter gick vi till en marknad. Det visade sig att marknaden låg i ett gammalt höghus och det såldes allt från elektronik, kläder och leksaker. Vi var de enda turisterna på plats, vilket kändes coolt. Vi fick en riktigt inblick på hur det vardagliga livet i Mandalay går till. Det enda som var intressant för oss i köpsyfte var frukt. Vi köpte en påse ananas för 6 kronor och lämnade sedan marknaden efter en kort titt. Vi satte oss vid vattnet för att äta ananasen och fick sällskap av en burmesisk kvinna som satte sig ner mittemot oss. Hon försökte konversera med oss och skrattade periodvis hysteriskt. I början kändes det lite roligt att ha sällskap men efter en stund blev det lite obehagligt och vi bestämde oss för att gå därifrån. När vi ställde oss upp sträckte hon fram händerna, förmodligen ville hon ha lite av ananasen som vi åt men vi förstod inte riktigt. Tittar ni riktigt noga på bilden kan ni se kvinnan till vänster, och som ni kanske ser är hennes målat med thanaka. Thanaka är en gul/vit sminklera som används i Myanmar. Thanaka används som solkräm, smink och hudvård. Det innehåller ingredienser som ska förbättra hyn, och används därför av både kvinnor, män och barn.

På eftermiddagen drog vi iväg till U Bein bridge, den plats som från början fick mig att vilja åka till Mandalay. U Bein bridge är en av världens längsta gångbro på 1,2 km lång. Bron ligger ca. 30 minuters tuktuksfärd från Mandalay, så vi hoppade in i en tuktuk och åkte mot Amurapura där bron börjar. U Bein ligger intill en sjö och sträcker sig över jordbruksfält. Den största delen av året växer det solrosor vid bron, men vi lyckades pricka in en tidpunkt då fälten bestod av lera och jord. Vi promenerade över nästan hela bron, som inte är den mest stabila. Vill man inte promenera över bron kan man hyra en fiskebåt som åker på sjön. På så sätt får man en annan vinkel och slipper turisterna och munkarna som trängs på bron.

Självklart såg vi solnedgången härifrån. En lika magisk solnedgång som den vid Mandalay Hill, där himlen först blev rosa och sedan skiftade till knallröd. Myanmar är verkligen ett magiskt solnedgångsland. Medan vi satt och väntade på solens nedgång mötte vi en munk och pratade med honom en stund. Han berättade att han bor i ett kloster 20 minuter bort och att han promenerar hit varje eftermiddag. Förmodligen träffar han en hel del turister men det var en mysig lite pratstund, där han berättade lite om Myanmar och sitt liv. Han tipsade även om ett bra ställe där man kunde se solnedgången och bron, så vi klättrade ner från bron för att hitta platsen. Nedanför bron fick man en mycket bättre vinkel och slapp den största människoskaran. Antalet bilder från denna utflykt är lite för många, så jag har försökt att välja ut de bästa till er.

Matmässigt har Mandalay varit över mina förväntningar. Jag var helt inställd på att få leva på ris i 12 dagar, men vi har hittat både pasta och indisk mat. Myanmar gränsar till Indien, så en del indisk mat har spridit sig hit (vilket jag älskar). Vi åt middag på Marie Min, en helt vegetarisk restaurang med allt från indiskt till thaimat. En dag gick vi även till ett litet ställe, som såg ut att ha stängt, och gjorde en riktigt specialbeställning. Vi frågade om de hade ris och grönsaker, ris hade de och grönsaker var något bladliknande. Vi frågade om det gick att tillaga grönsakerna och köpte till en avokado. "Juice? juice?" försökte kvinnan säga när vi pekade på avokadon. Tydligen äter man bara avokado till juice här och inte som en grönsak. Men, efter lite diskuterande kunde vi köpa en "plain avocado". 

Våra fyra dagar i Mandalay börjar nu lida mot sitt slut. En stad som bjudit på så många överraskningar och som varit så mycket bättre än våra förväntningar. Mandalay får 10/10 i betyg. En stad med otroligt snälla invånare och med massor av saker att se och göra. Våra två solnedgångar har varit magiska och hela staden är mysig att röra sig runt i. Mandalay liknar ingenting vi tidigare sett. Till skillnad från Thailand där det fanns fyrkantiga betong hus eller trähus är byggnaderna här helt unika och det finns ingen byggnad som ser likadan ut. Staden är även promenadvänlig och det är lätt att hitta, vilket uppskattas av oss. Mandalay har varit fantastiskt.

Imorgon bär det av mot tempelstaden Bagan/Pagan, där vi ska spendera fyra nätter. 

Vi hörs där!