Asiens minsta huvudstad

Vi stod mellan två val för hur vi skulle ta oss från Vietnam till Laos. Våran första tanke var att åka en 25 timmars lång bussresa. Men efter att vi tänkt lite närmare bestämde vi oss för slopa den idén och tog istället flyget (på 50 minuter). Väldigt nöjd med vårat val, måste jag säga. 50 minuter senare landade vi i mitt femte (!!) land under min backpackingresa, Laos. Till skillnad från de länder vi varit i innan behöver man ansöka om visum för att komma in i landet, men detta kan man göra på flygplatsen. Vi satte oss ner fyllde i våra papper, tog fram våra utskriva passfoton och betalade 31 USD och vips så hade vi officiellt anlänt. Vi flög till huvudstaden Vientiane där vi har tillbringat tre dagar. Vientiane kan vara en av de minsta huvudstäderna i Asien och till skillnad från Bangkok och Hanoi är denna huvudstad lugn och ganska tråkig.

Något som är utstickande i Vientiane är Patuxai, en nästintill kopia av triumfbågen i Paris. När man närmar sig byggnaden ser man dock skillnader mellan denna och den i Paris. Den översta delen och dekorationerna är i Laos-stil, med hinduistiska och mytologiska symboler och figurer. Patuxai byggdes som ett minnesmärke för de människor som miste sitt liv när de slogs för sitt land i olika krig. Man kan klättra upp i byggnaden för att få en utsikt över hela staden, så fint!

Vi spenderade en eftermiddag vid Mekong floden, som rinner igenom hela staden. Här kändes det nästan som att vi kommit ut i en liten landsbygd, vi var i princip helt själva där vi satt och åt mango. När det närmade sig kväll samlades folket för att se solen gå ner, samtidigt som tält sattes upp för att dra igång en nattmarknad.

 Vi har promenerat ganska mycket för att försöka skaffa oss en helhetsbild av Vientiane. Det känns som att man förbereder sig på att turismen ska öka i staden. Vi gick förbi två stora shoppings malls idag, eller ja det ska bli köpcentrum men just nu stod byggnaderna tomma. Det finns tempel i nästan varje kvarter, men till skillnad från Bali och Thailand är det inget speciellt med deras utseende. Vientiane känns ganska blank, men jag har ändå uppskattat våra dagar här. Idag har staden även fått lite halloween-pynt, ett försök för pubarna att dra in kunder.

Idag besökte vi COPE visitor center, en utställning som handlar om människor med funktionsvariationer samt om UXO (en typ av bomb) i Laos. I samband med Vietnamkriget släpptes miljontals bomber ner på Laos, vilket resulterade i att landet är det mest bombade landet i hela världen per invånare. Ett stort antal UXO avfyrades och orsakade ofattbar förödelse. Men, det finns en otrolig mängd av dessa bomber som inte utlöstes, utan som nu ligger utspridda över landet. Rör man dessa bomber så sprängs de på direkten. Utställningen beskriver händelserna och berättar även olika historier om människor som på senare tid blivit påverkade eller skadade av bomberna. COPE jobbar med att göra proteser till de människor som förlorat en kroppsdel. Utställningen visade även hur arbetet fortsätter med att försöka hitta alla bomber och detonera dessa, så att befolkningen kan leva utan rädsla. Väldigt intressant och utställning och så lärorik.

Om det är något som har imponerat på mig i Vientiane så är det maten. Här finns det en väldig variation på restauranger allt från libanesiskt och indiskt till ett skandinaviskt café och en svensk pizzeria (?).  Jag har ätit indiskt varje dag, och sedan smugit in lite mango och gröt på det. Älskade maten på Jamil Zahid och mangoshaken på House of Fruit Shake!

Vill ni höra en sjuk historia? Igår kväll efter att jag varit och borstat tänderna kom jag in i vårat (privata) rum och Hanne tittar på mig och ber mig titta på hennes lakan. På lakanet kryper ett litet brunt kryp, som efter en snabb googling visar sig vara en bedbug. Vi som trodde att de förra kompisarna skulle bli våra sista... Jag springer ner till receptionen och ber personalen följa med upp. Han tittade på krypet och bad genast om ursäkt, men då de hade fullbokat visste han inte vad han skulle göra. Vi, som då var i någon typ av chock, sa åt personalen att vi inte kunde sova i en säng som det finns vägglöss i. Efter några samtal med chefen sa personalen att vi kunde checka ut och att det skulle fixa ett nytt rum till oss, på ett annat hotell. Så vi (som var redo att sova) började plocka ihop våra saker för att sedan gå tre byggnader bort till ett nytt boende. Snyggt gjort av PVO hostel som ordnade allt så professionellt och tur att Phonepaseuth guesthouse hade ett rum till oss.

Vi har nu tillbringat tre dagar i Vientiane och jag måste nog ge staden 6,5/10 i betyg. Vientiane är väldigt lugn, vilket jag har uppskattat. Men det finns inte jättemycket att göra här, vilket drar ner betyget. Solnedgången vid Mekongfloden och Patuxai är ett måste om man åker hit! Jag har uppskattat våra dagar här men är nu redo att lämna huvudstaden.



Imorgon tar vi bussen till Vang Vieng, där jag ska leta efter bra wifi för att kunna se Allsvenskans sista match. Vi hörs där!