Sammanfattning av Myanmar

Veckorna innan vi skulle åka till Myanmar var vi båda riktigt nervösa. Ett helt nytt land med en befolkning som varit isolerade under en riktigt lång tid. Människor som kämpat för sina rättigheter och som krigat för att få samma möjlighet som alla andra. Vi var spända på att få ta del av kulturen i Myanmar och för att upptäcka ett land som för bara några år sen öppnat upp sig för turister. Jag måste erkänna att våra förväntningar inte var så höga. Vi åkte med inställningen att landet skulle vara rätt kaotiskt, invånarna tillbakadragna och miljön ganska smutsig. Men, så glad jag är över att säga att våra förväntningar inte stämde. Vi landade i staden Mandalay, en stad som överraskade oss rejält. Vi blev bemötta på ett fantastisk sett av lokalbefolkningen och staden var inte alls smutsig utan riktigt fin. Av de platser vi besökte blev Mandalay min favoritstad. Jag tror att lite har att göra med att det var vårat första möte med Myanmar och att vi blev så positivt överraskade. Mandalay kändes som en lugn och strukturerad storstad och bjöd på en mängd sevärdheter. Att staden bjöd på två av mina absoluta favoritsolnedgångar drar inte ner betyget.

För er som, precis som oss, inte vet så mycket om Myanmar men har planer på att åka hit kommer här lite tips om saker som är bra att veta och platser som är värda att besöka. Mitt första tips är att klä sig "rätt". Vi upplevde att sättet vi blev bemötta på varierade något otroligt beroende på vilka kläder vi hade på oss. Hade vi shorts fick vi ständiga blickar och konstiga kommentarer ropade till oss. Hade vi däremot klädsel som täckte både axlar och knän blev vi väl bemötta, fick leenden och glädjande blickar. Självklart får man ha på sig vad man vill, men för oss var det skönt att försöka passa in lite och på samma sätt respektera deras kultur. Så tips ett är att klä sig i kläder som täcker både axlar och knän.

Något som överraskade oss och som kanske är bra att veta är att det i Myanmar är högertrafik men att man sitter på höger sida och kör. När landet var en brittisk koloni infördes vänstertrafik och man körde under många år på vänster sida. 1970 bestämdes det att trafiken skulle ändras till högertrafik (ingen vet varför).  Sedan dess har man kört på höger sida, men bilarna som importeras kommer oftast från Japan som har vänstertrafik. Där av kommer dessa spännande trafikregler. 

Under 12 dagar, i tre städer, hann vi med en hel del aktiviteter. Vi har samlat ihop topp tre av våra favoritaktiviteter. På första plats kommer Mandalay Hill, i Mandalay. Hela våran eftermiddag/kväll vid Mandalay Hill var fantastisk. Det började med att vi tog av oss skorna och långsamt klättrade upp för trapporna som skulle ta oss upp till bergets topp och Su Taung Pyae Pagoda. Väl uppe möttes vi av en fantastiskt vacker, guldig pagoda som var täckt av små speglar som glittrade av solens strålar. När solen sakta gick ner blev himlen vackrare och vackrare. På vägen ner från toppen fick vi skåda en solnedgång, där himlen blev starkt röd, som gav oss båda gåshud. Verkligen värt att spendera en eftermiddag och kväll vid detta berg.

Våran andra favoritaktivitet i Myanmar var våran luftballongs-tur i Bagan. Vi hade sett bilder på luftballongerna och alla hundratals tempel som finns i Bagan och bestämde oss för att detta var ett MÅSTE. Och vi hade så rätt. Luftballongen lyfte tidigt på morgonen och vi fick bevittna hur solen gick upp. Himlen blev ljusare och fylldes med ballonger som långsamt flög över staden med tusentals pagoder. Detta var första gången som vi åkte luftballong och jag är sååå glad att vi gjorde det. Riktigt häftig upplevelse och en perfekt stad att flyga över.

Våran tredje aktivitet är faktiskt i Bagan den också. Vi har fått upp ett intresse för att hyra cyklar och cykla runt i olika städer. Bagan var en fantastisk stad att cykla i och vi hyrde faktiskt cyklar två dagar. Under våra cykelturer cyklade vi runt bland alla tusentals tempel och pagoder, genom små byar och på stora bilvägar. Oftast hade vi en satt destination, men många gånger hamnade vi på lite villovägar och hamnade någon annanstans. Båda dagarna fick vi cykla tillbaka i becksvart mörker, vilket var en upplevelse det också. Men, att cykla vid pagoderna dagtid blev min favorit.

Något som vi  märkte under våra dagar i Myanmar är att folk ofta går runt och tuggar på något rött, som senare spottas ut på marken. Efter en snabb googling visade det sig att det är något som kallas paan. Paan är en blandning med betelblad och areca nötter, som tuggas för sina stimulerande och psykoaktiva effekter. Paan har visat sig öka risken för cancer och muncancer är en av de största cancer-sorterna i Myanmar. Att tugga paan är en väldigt gammal tradition i Myanmar, men då forskning visat hur dåligt det är försöker makthavarna stoppa användningen. Något som vi också märkte var hur närgångna kompisar är i en kompisrelation, vilket är annorlunda jämfört med de andra länderna vi varit i. Vi har ofta märkt att andra asiatiska länder generellt väldigt sällan visar kärlek emot varandra, gosar eller kramas osv. Men, i Myanmar var kulturen helt annorlunda. Flera gånger såg vi kompisar stå och kramas, klänga på varandra och massera/hålla varandras händer. Intressant hur det kan skilja sig så mellan länderna.

Våra dagar i Myanmar var väldigt intressanta och lärorika. Det var väldigt roligt att få ta del av landets landskap, sevärdheter och kultur. Under perioder hade vi lite problem med kulturskillnaderna och det faktum att landet varit öppet för turism under en sån kort period. Det blev väldigt intensivt att konstant ha ögon på sig, att ha människor runt sig som skriker och det kändes som att vi jämt och ständigt var i centrum. Såhär i efterhand är jag väldigt stolt över oss och glad över att vi vågade åka till Myanmar. Ett väldigt vackert land, med ett fruktansvärt jobbigt förflutet. Fina Myanmar med sin glada befolkning. Tack för besöket!

Intensiva och krassliga dagar

Vi hade medvetet bokat en lyxigare och lite dyrare buss när vi skulle ta oss från Bagan till Yangon. Vi åkte med JJ express, som enligt recensioner vi läst skulle vara det bästa företaget att åka med. Vi valde en lyxigare buss då vi skulle spendera 10 timmar på bussen. Vi blev väldigt nöjda med vårat val. Till skillnad från Vietnam var det inga "sleeper"-säten utan sätena var stora fåtölj-liknande platser med gott om utrymme för benen och för att kunna luta sätet bakåt. JJ express bjöd både på vatten, snacks och filt (vilket verkligen behövdes i deras nerkylda buss). Vi lyckades sova bort största delen av resan och ankom till Yangon vid sju-tiden på morgonen.

Vi kom fram till vårat boende lagom till frukost, sedan fick vi sitta och vänta på att våra sängar skulle bli klara så att vi fick checka in. Vid 13-tiden fick vi tillgång till våra sängar och jag slocknade direkt... Sömntimmarna på bussen var inte tillräckligt för mig och jag sov i några timmar till, innan det var dags för oss att utforska våran nya stad. Yangon är Myanmars största stad och var huvudstad fram tills 2005, då Naypyidaw tog över stafettpinnen. Trots huvudstadsbytet är Yangon Myanmars kommersiella centrum och runt fyra miljoner människor bor här. Staden har flest byggnader från kolonialtiden i hela Sydostasien. Så första dagen gick vi mest runt och tittade på byggnaderna och imponerades över arkitekturen och alla färgglada byggnader. Variationen på byggnader är så cool, det är allt från nybyggda höghus till gamla byggnader med växter klängandes utanpå.

Under våran andra dag besökte vi Kandawgyi park, i hopp om att komma undan den hektiska staden. Vi hade läst om att parken skulle vara en lugn oas där man kunde promenera runt en sjö som var omringad av träd. När vi väl hittat dit visade det sig att parken var under ombyggnad, så det största delarna av promenaden var avstängd. Vi fick en fin, men kort, liten promenad vid sjön. Sjön byggdes för att ge staden rent vatten under det engelska koloniala styret. Sjön är nu bara en fristad för att träna, ha picknick eller slappna av.

Något som jag tycker är intressant är att det väldigt tydligt syns att det finns flera olika religioner i Yangon. Det känns som att det ofta bara är en religion som präglar en stad eller by, t.ex. syntes det att det i Bagan var flest buddhister då det var otroligt många munkar och tempel. Men, här i Yangon är det väldigt blandat. Det kan ligga en moské, en kyrka och ett tempel inom samma kvarter och befolkningen är en spridd blandning mellan dessa religioner. Det glädjer mig att se blandningen av människor i en och samma stad.

När jag ändå är inne på saker som gör mig glad, så måste jag prata om vårat boende! Vi bor på Backpacker Hostel Yangon, ett hostel som varit över alla våra förväntningar. Boendet är superfräscht, duscharna fantastiska, frukosten helt okej och sängarna SÅ sköna. Så fort vi steg in på vårat rum blev jag imponerad över hur rent, vitt och stort allt var. Istället för en ranglig våningssäng, har detta boende byggt stabila sängar som sitter fast mot väggen. När man drar för de tjocka (!) gardinerna känns det som att man har ett eget litet rum. OCH det finns både ett stort skåp för väskorna samt ett mindre för värdesaker. Detta är ett av våra favoritboenden, en klar 10/10.

Ni som hängt med ett tag vet att jag älskar solnedgångar, så självklart försökte vi hitta ett bra ställe igår för att se solen gå ner. Vi tog oss ner till Yangon river och hamnade vid en färjeterminal där lokalborna samlats för att ta färjan över floden till en mindre by. Vi satte oss på en trappa tillsammans med några andra och såg när solen gick ner och himlen blev lätt rosa. Solnedgången bjöd inte på samma fantastiska himmel som i Mandalay, men det var mysigt att sitta ner en stund och få en inblick i vardagslivet i Yangon.

Veganutbudet i Yangon har varit bra! Under våran första kväll besökte vi 999 Shan noodle house, ett hål-i-väggen ställe som serverade, tro det eller ej, nudlar. Det mesta gick att få veganskt, det fanns en stor variation på nudelrätter och det var riktigt billigt! Det finns även en mängd ställen med indisk mat, vilket alltid är en bra idé. Mitt favoritställe blev Nourish Café, ett helveganskt café. Maten var dyrare än på det ställen vi brukar äta, men HERREGUD så gott det var. Det finns allt från sallader, smoothiebowls och wraps, allt veganskt och väldigt fräscht! Igår hittade vi även ett mörkt bröd när vi gick runt i en affär. Vi som inte ätit grövre bröd på mer än två månader blev helt till oss och köpte brödet tillsammans med lite pålägg. Det blev en perfekt lunch!

Idag har vi legat i sängen nästan hela dagen. Vi har lyckats dra på oss varsin förkylning och känner oss krassliga, en riktig "film i sängen"-dag idag. Efter en lugn dag tog vi oss i kragen, beställde en taxi och åkte iväg för att se Shwedagon Pagoda, den heligaste buddhistiska helgedomen i Myanmar. När vi kom fram till pagodan visade det sig att man behövde betala cirka 100 kronor per person för att komma nära pagodan, så vi höll oss på avstånd. En väldigt vacker pagoda, men vi uppskattade den inte så mycket då våran "titta på pagodor"-bägare är rätt full plus att vi som sagt är riktigt krassliga.

Jag måste erkänna att jag är glad att vi valde att stanna i Yangon i bara tre nätter. Staden är väldigt intensiv och kulturen är väldigt påträngande. Att ha kortkläder här fungerar inte med kulturen. Hanne tvingades ha korta shorts en dag, då allt annat var inlämnat på tvätt, och blev konstant kollad på. Alla stannade upp och glodde, folk ropade "Hello, hello" från sina bilar och en man kom fram och skällde på burmesiska till henne. Av de städer vi besökt under våran resa i Myanmar är Yangon den vi tyckt minst om. Jag kommer på mig själv med att gå runt på helspänn när vi är ute. Yangon är dock en väldigt intressant stad med fina byggnader och parker, men den blir lite för intensiv för mig. Det är mycket bilar, folk skriker och vi blir tittade på vart vi än går. Så, det ska bli ganska skönt att komma till Vietnam och kunna slappna av ett tag.


Imorgon lämnar vi Myanmar efter 12 intensiva dagar och kommer ÄNTLIGEN tillbaka till vårat älskade Vietnam. Vi hörs där!

Staden med tusentals pagoder

En minst sagt skumpig bussresa tog oss från storstaden Mandalay till tempelstaden Bagan. Mandalay bestod enbart av asfalterade vägar, så vi hade höga förväntningar på att våran 6 timmars bussresa skulle gå galant. Tji fick vi, någon asfalt syntes inte till få hela sträckan. Vägarna bestod av ett kompakt lager sand/grus, med ett ganska stort inslag av hål och gropar. På något magiskt sätt lyckades jag slumra bort i nästan en timme, men väcktes sen av att kroppen skumpade fram och tillbaka, upp och ner. Sex timmar på en buss är inte så mycket, men det är galet hur utmattad man blir av att sitta på helspänn hela resan. Halvvägs stannade bussen för ett lunchstopp, förutom kött fanns det lite blandat lokalt snacks som man kunde köpa. Vi avnjöt en fantastisk~ lunch bestående av chips, vitt sött bröd (typ sockerkaka) och, vad vi trodde skulle vara torkad melon. Men, som visade sig vara en typ av melonmarmelad dränkt i socker (vidrigaste vi ätit). Bussen släppte av oss en bit utanför Bagan, för att man skulle vara tvungen att ta en taxi... Så fort vi klev av bussen omringades vi av ett tiotal män, som alla ville prata och diskutera taxipriser med oss. Vi lyckades tillslut komma fram till ett pris och delade på en taxi med ett franskt par till vårat boende. En bit in på taxiresan stannade våran chaufför och två män kom fram. Det visade sig att man var tvungen att betala 160 kr/person för att få komma in i staden. OCH sedan skulle man bli fotade för att de skulle ha koll på vilka turister som kommit in i staden. Vi hade ingen aning att man skulle betala SÅ mycket för att ens komma in i Bagan och blev på lite sämre humör än vi redan var. Efter den skumpiga bussresan och det intensiva mötet med männen på busstationen kände vi båda en längtan efter att få vara hemma.

Min längtan efter att vara hemma fortsatte morgonen efter. Vi hade bestämt oss för att hyra cyklar för att kunna ta oss närmare alla tempel. Vi hyrde två cyklar av vårat boende och cyklade iväg. Eller ja, jag försökte cykla iväg men hann ta två tramptag innan min kedja hoppade av. Med gårdagens trötthet blev något så litet, fruktansvärt jobbigt. Jag gick tillbaka till boendet, som väldigt proffsigt gav mig en ny, bättre cykel. Så fort vi började cykla och fick se Bagan för första gången släppte min hemlängtan. Oj, så vackert det är här.

Bagan är en gammal stad som finns med på UNESCOS världsarvslista. Staden är mest känd för den enorma mängd tempel och pagoder, mer än 3000, som finns runt om i staden. Under våran cykeltur hann vi med att se en del tempel iallafall. Det flesta byggnader ser ganska lika ut, byggda av vad som ser ut som jord med flera små detaljer inristade. Det finns dock några tempel som sticker ut från mängden och har ett unikt utseende. Våran favorit blev Thatbyinnyu Phaya, bland annat eftersom det var ett av få tempel som man kunde se från lite avstånd. Den hade en fin arkitektur, samt att naturen runt omkring var väldigt fin. Två tempel som också stack ut var Ananda Tempel och Shwesandaw Pagoda.

På eftermiddagen var våran plan att cykla in mot Old Bagans centrum, vi ställde in rätt rutt på google maps och började cykla. Men, vi hittade inget centrum, så vi följde en väg som skulle leda ner mot en flod (för vatten är alltid en bra idé). Till våran förvåning kom vi fram till ännu ett tempel, där en folksamling hade samlats. Templet i sig var inte så fascinerande men utsikten över floden var väldigt vacker. Vi bestämde oss för att stanna här för att se solen gå ner över floden. Våran cykeltur hade tagit oss bort från all typ av turism, vi var ensamma med lokalbefolkningen vid detta tempel. Det märktes att befolkningen inte sett turister så ofta, flera kom fram och ville ta bilder med oss, tittade konstant, viskade och pekade. Lagom till solnedgången fick vi även en bunt förfrågningar om att ta en båttur ut på floden för att se solen gå ner, men vi nöjde oss med att stå vid flodkanten. Något som vi märkt här i Bagan är att ALLA försöker prata franska med oss. Vi får ständigt "Bonjour" som följs av några meningar på franska. Jag tror att det mest är franska turister här, men det känns väldigt konstigt att alla antar att man kommer ifrån Frankrike. På samma sätt som det kan bli när en asiat kommer till Sverige och många antar att den personen måste komma från Kina, för det finns ju inga andra länder i Asien ;)

När solen gått ner cyklade vi mot Golden Palace där vi skulle se en dans- och teatershow. Vi har båda sett olika dansföreställningar i Asien förut, som ofta har varit svåra att tyda då vi kunnat tolka handlingen. Just därför var vi lite skeptiska till denna show, "vi kan faktiskt gå efter en stund" sa vi till varandra innan vi gick in och satte oss. Men, till våran förvåning uppskattade vi verkligen framträdandet. Föreställningen tog oss igenom Bagans gamla historia med hjälp av dans och små filmklipp där en röst talade på engelska. Vi fick se olika danser från de olika etniciteter som bor i Myanmar. De medverkande hade vacker klädsel på sig och det var intressant att se hur danserna skiljde sig. Under en dans kom två personer utklädda till en elefant upp och dansade. I ett annat nummer fick vi se en dans som symboliserade två fåglar som varit isär i 700 dagar och sedan möttes igen. Rolig upplevelse!

Morgonen efter stod alarmet på 04:45 och vi blev hämtade 05:00 av STT ballooning. Vi skulle för första gången i våra liv åka luftballong (!!!!). Vi blev avlämnade på ett stort fält där vi blev serverade frukost. Vi fick hälsa på våran kapten i väntan på att ballongerna skulle bli redo. Vi skulle dela korg med 10 stycken andra personer. Korgen var stor och indelad i 4 olika sektioner, där man stod tre i varje. Vi märkte att det var ett stort hysteri kring en asiatisk tjej, som var rejält lättklädd enligt burmesisk standard. Det visade sig att hon, Ma Thinzar Wint Kyaw, är en stor kändis i Myanmar. Hon hade med sig ett team som filmade och livesände hela luftballongsturen på sin Instagram. Vi filmades i förbifarten och var med på hennes Instagram-story (kändisar). En kille ur personalen gick och delade ut STT's egna kepsar till var och en och sedan lyfte vi sakta från marken.

Långsamt lättade vi från marken och staden blev mindre och mindre under oss. På ena sidan höll solen på att gå upp, och vi fick sällskap av flera luftballonger. På andra sidan hade solens ljus precis spritt sig och lös över alla tempel och pagoder. Det var först vid detta ögonblick som jag förstod mängden tempel som finns i den här staden. Ballongen fångades av vindar och vi drogs med dit vinden tog oss, kaptenen styrde oss då och då till olika vindar för att hålla riktningen. Att få se solen stiga upp över alla tempel var helt magiskt. Landskapet runt Bagan är väldigt platt, det syns några berg långt borta men nedanför oss var det bara tempel, hus och träd. Detta är något av det bästa vi gjort hitintills. Helt fantastiskt.

Efter cirka 45 minuter landade vi på ett stort fält. Vi möttes upp av ett gäng personal som hjälpte kaptenen att få ner ballongen. Väl nere serverades frukt och champagne (ja, vi drack champagne till frukost). Vi satt i solen och sippade på bubblet medan vi fick frukt serverat på fat. Man har haft en sämre morgon måste jag säga. Kaptenen delade också ut diplom till alla som varit med och alla fick en traditionell marionett docka, som tyvärr fick stanna kvar på vårat boende.

Resten av dagen spenderade vi på vårat boende, pratade med våra familjer och bokade boenden för våran kommande resa till Vietnam. På kvällen gick vi till Weather Spoon's Restaurant för att äta. Vegansk mat är ganska lätt att hitta här i Bagan. Det finns ett flertal restauranger som är helvegetariska, vilket underlättar ganska mycket. Jag har gillat allt vi har ätit här! Weather Spoon's är den enda restaurang som har västerländsk mat, så där åt vi riktigt goda hamburgare. Annars har jag gillat Khaing Shwe Wha och Wonderful Tasty. Khaing Shwe Wha hade en fantastisk service och vi fick smaka massor av olika snacks och frukter. Kan verkligen, verkligen rekommendera det stället! Ris och grönsaker finns alltid att äta, men Khaing Shwe Wha hade lite roliga kombinationer av mat.

Våran sista heldag i Bagan spenderade vi på det bästa sättet vi vet, cykla och klättra. Vi hyrde varsina cyklar och trampade iväg mot Taung Theik Pagoda. Ett tempel som vi hittat på google maps som skulle ligga precis vid floden. Vägen dit gick från asfalterad väg till hårt sandunderlag och som sedan blev som en sandstrand, vilket gjorde det riktigt svårt att cykla. Periodvis fick vi kliva av cyklarna och dra de genom sanden. Vi cyklade igenom små byar, bort från trafiken och turisterna. Byarna bestod av några små trähus, där barn stod och vinkade till oss. Pagodan låg längst in i en liten by. Vi parkerade cyklarna och gick upp på ett berg för att få utsikt över pagodan, vattnet och byn. Riktigt mysigt att få komma ut på landsbygden och få se hur människorna bor. Byn där Taung Theik låg i var så fin.

Efter besöket i pagodan var planen att vi skulle cykla vidare till ett utkikstorn som ingick i våran luftballongs-biljett. Men, vi hade glömt biljetterna hemma och fick ta en omväg via boendet för att hämta dem. På plats på boendet bytte jag cykel, då mina bromsar knappt funkat på vägen till pagodan. Med en ny cykel och biljetterna i väskan cyklade vi mot utkikstornet. Eller ja, efter att ha cyklat i 30 minuter inser vi att vi cyklat åt heeeelt fel håll. Vi kollade ut en ny rutt och ökade farten för att hinna se solnedgången från utkikstornet. Det var i alla fall en riktigt fin omväg som vi fick ta. På små sandvägar, omringade av tempel och träd, det kändes nästan som att vi färdats till savannen. 

Våran omväg lönade sig och vi kom fram till Bagan Nan Myint Tower lagom i tid tills solen skulle gå ner. Vi välkomnades med ett glas juice och fick sedan åka hiss hela vägen upp till toppen, lättaste sättet vi fått bra utsikt. Utsikten var fantastiskt vacker och solnedgången var fin! Runt tornet ligger en lyxresort, vilket syntes på den fina trädgården som låg runt tornet. Nan Myint ligger på en lagom höjd som gör att man ser alla tempel och pagoder utan att vara fööör högt upp. Helt klart värt våran stressiga cykeltur dit! Något som vi kom att tänka på när vi stod där är att man vid varje solnedgång kan se solens strålar. SÅ vackert. Jag tror inte att jag sett det i något annat land, men varje solnedgång i Myanmar syns strålarna.

Efter solnedgången tog vi våra cyklar, kollade ut rutten och cyklade hemåt. Varken min eller Hannes cykel hade en lampa, vilket försvårade våran cykling. Det visade sig att vi skulle åka på en smal sandväg över ett fält, i becksvart mörker. Någon lampa syntes inte till på lång väg. Jag tog fram mobilen och använde mig av mobillampan för att försöka lysa framför oss. Periodvis var sanden ganska hård, då gick det bra att cykla, men under vissa perioder var sanden djup och däcken fastnade. Det var sjukt svårt att försöka hålla balansen när cykeln slirade runt. Men, efter mycket om och men lyckades vi ta oss ut till en större väg med belysning, som tog oss till vårat boende.

Vi har under våran vistelse i Bagan bott på Shwe Na Di Guest House, vilket har varit så mysigt. Personalen som jobbar i receptionen är väldigt snälla och service minded. Vi har stött på lite problem men de har alltid varit där och hjälpt till. När vi bokade boendet stod det att frukost inte skulle ingå, men till våran förvåning serverades en rejäl frukost. Allt från vitt bröd, frukt och samosas dukas upp varje morgon, SÅ gott. Vi har verkligen gillat Shwe Na Di och kommer sakna frukosten något enorm.

Fyra dagar i Bagan har varit alldeles lagom. Vi har hunnit med allt vi velat göra och lite till. Bagan för oss har varit helt okej! Luftballongen och våra cykelturer har varit så mysiga. Naturen runt staden är fin och det är väldigt coolt att få uppleva mängden pagodor som finns. Men själva staden är inte så rolig. Det finns nästan inget att göra och det är inte mycket människor eller liv. Bagan får 6,5 av oss i betyg. Våra dagar här har varit mysiga och luftballongen kommer jag bära med mig i hela mitt liv. Men Bagan som stad är inte jätterolig.

Ikväll tar vi nattbussen ner till Yangon, Myanmars mest folkrika plats och förra huvudstad. Där kommer vi spendera våra sista dagar i Myanmar innan vi flyger till Vietnam. Vi hörs där!