Regniga dagar i Byron Bay

Det tog emot att lämna Spot X efter en vecka. Men, på onsdags morgonen satte vi oss på bussen i riktning mot Byron Bay, staden som vi sett så mycket framemot att åka till. När jag och Olivia planerade våran resa fångade Byron Bay vårat intresse direkt, det såg så fantastiskt mysigt ut på alla bilder. Tyvärr gjorde ett sex dagars långt regn och åskoväder att vi inte blev lika lyriska som vi förväntat oss. Redan när vi lämnade Spot X hade solen helt försvunnit och himlen var fylld med gråa regnmoln. Väl framme i Byron vräkte regnet ner och åskan mullrade. Detta fortsatte som sagt var under alla våra sex dagar i Byron. Regnet gjorde det nästintill omöjligt att vistas utomhus. Alla mysiga promenader genom staden och längs stranden som vi sett så mycket framemot blev istället korta ruscher till en bestämd destination, oftast en mataffär eller en klubb. Och ja, ni läste rätt, då vi inte kunde fylla dagarna med så mycket aktiviteter valde jag och Olivia att gå ut på klubb/pubb med våra nya kompisar från Spot X. Riktigt roligt!

För att inte spendera hela dagarna inne på hostelrummet, som förövrigt var sådär, såg vi till att träffa våra nyfunna vänner. Vi umgicks framförallt med två tyskar och ett svenskt par, fantastiska människor!! Men hann få till några träffar med ett gäng andra svenskar, en britt och tre italienare också. Långtråkigt blev det aldrig, utan det fanns alltid någon som ville ses på ett café eller för en kort promenad i regnet.

Vi bodde på hostelet Nomads, som enligt vårat tycke var sådär. Köket var riktigt ofräscht och en hel del människor som bodde där valde att inte diska efter sig, vilket gjorde att det stod smutsig disk överallt. Rummen var inte heller så fräscha och Olivia råkade få en säng som ständigt gnällde eller skrek till så fort hon rörde sig en centimeter. Men, det låg väldigt centralt, vilket underlättade våra snabba springturer. Att äta ute på restaurang i Australien är nästan dyrare än i Sverige och för att hålla oss inom våran budget lagar vi nästan all mat själva. Efter fyra månader med att äta ute är jag ganska nöjd över att få skriva mina egna inköpslistor, gå och storhandla och sedan laga min egen mat. Inte för att skryta men vi har blivit riktiga mästerkockar och lagar allt från tacos, bananpannkakor, burgare och olika pastasåser.

Under våran sista dag hade vi bokat in en paddlingstur där man med största sannolikhet fick paddla tillsammans med delfiner. Men, när vi vaknar samma morgon hade jag fått ett sms om att de var tvungna att ställa in paddlingen då det kommit för mycket regn. Besvikna över att missa ännu en höjdpunkt bestämde vi oss för att försöka utnyttja den sista dagen. Mot kvällskvisten slutade det att regna och vi, tillsammans med våra tyska kompisar, drog genast iväg på Byron Bays kända "lighthouse trek", en 1 timmes promenad längs kusten för att komma till fyren. Promenaden var väldigt och vi promenerade igenom staden, längst stranden som var full av surfare (sååå avundsjuk, men min handled är fortfarande inte bra än) och igenom ett skogsparti. Från fyren fick man utsikt över hela staden och vi fick t.om. se en glimt av solnedgången. På tillbakavägen tyckte Nico, våran tyska kompis, att han såg delfiner hoppa i havet utanför. Ett tiotal delfiner simmade och surfade på vågorna, SÅ coolt. I just det ögonblicket, med solen som var på väg ner och delfinerna som simmade omkring utanför, insåg jag hur ofantligt mycket jag tycker om Australien. Vilket fantastiskt land, hörrni. 

Efter fem väldigt regniga nätter lämnade vi Byron Bay. Men, jag kommer med största sannolikhet komma tillbaka. Jag föll för stämningen i den lilla staden och överväger att komma tillbaka hit en längre period. Under den sista dagen med promenaden fick vi för första gången se skymten av de riktiga Byron, och herregud vilken otrolig stad.

Sjukhusbesök och surfning

Vi lämnade Sydney sent på kvällen och tog nattbussen mot den lilla, lilla staden Arrawarra. Där skulle vi spendera en vecka på ett surfcamp, på Spot X. Efter 9 timmar och väldigt lite sömn kom vi fram och blev upphämtade av en guide. Han körde oss till Spot X, gav oss en snabb rundtur och visade oss sedan till vårat rum, ett 12-bädds rum med endast två fläktar som gjorde ett ganska dåligt försök att kyla ner rummet. Vi gick direkt och la oss och lyckades få några timmars sömn till innan dagen satte igång. Vid 10:30 hade vi hunnit äta frukost, fixat oss och smörjt in oss med solkräm och var redo för våran första surflektion. Som varje gång när man gör något nytt var vi otroligt nervösa. Inte för surfningen utan till största del för att vattnet skulle vara kallt och för att få vatten i ögonen samt för kallsupar.  Men, den första lektionen gick bra och var så pass rolig att vi bestämde oss för att köpa till ett "extra pass" vilket gav oss b.la. tillgång till två timmars extra surfning per dag och olika aktiviteter.

Efter en riktigt god lunch, ooj så skönt det är att slippa laga mat, var det dags för dagens extra lektion. Eftermiddagslektionen är egentligen inte en lektion där man lär sig något nytt, utan man får två timmar på sig att själv öva på det man lärt sig under förmiddagens lektion.  Till våran förvåning lyckades vi stå upp på brädan redan första dagen, i några sekunder i alla fall ;) Efter ytterligare två timmars surfning hade vi en stunds vila innan det var dags för yoga. När vi bokade surf campet bokade vi även in en timmes yoga per dag, vilket visade sig vara en fantastisk idé! Efter 4 timmars surfning var det perfekt att få slappna av och stretcha ut kroppen. 

Jag är en person som ÄLSKAR rutiner, vilket under fem månaders resande inte riktigt existerar. Förstår ni min lycka av att komma till en plats där rutiner är A och O för att dagarna ska fungera? Alarmet stod på klockan 6 nästan varje dag, en dag gick vi upp halv sex för att få börja dagen med att se soluppgången (magiskt). Efter en långsamt ätande frukost var det dags för dagens första surflektion. Varje dag låg lektionens fokus på något nytt, lära sig svänga, justera tempot eller ta sig an de svårare vågorna. Efter lektionen hade vi oftast några timmars vila, vilket ägnades åt en andra frukost, vila på stranden och pratande med nya vänner. Vid 12:30 serverades lunch, en salladsbuffé med wraps och toast (ja, samma mat varje dag). För det mesta hade vi eftermiddagslektionen direkt efter lunch efterföljt av yoga vid 17:00. Efter middagen vid 18:15 var vi rejält trötta men höll oss vakna till i alla fall 21. Så här såg varje dag ut i en vecka = fantastiska rutiner!

En aktivitet som man kunde göra på eftermiddagarna var "kangaroo trek", vilket helt enkelt är en promenad längs stranden för att komma till en campingplats där ett gäng kängurus håller hus. Tyvärr hade vi inte tid för att följa med när alla andra gick, så vi tog oss iväg dit själva istället. Stranden ligger två minuter ifrån vårat rum och är så fin! Lagom höga vågor och vit finkornig sand. Att promenera längs stranden gjorde vi minst en gång om dagen, när vi inte surfade på vågorna ;) En promenad på cirka 15-20 minuter tog oss till Darlington camp site och Olivia fick äntligen se sina efterlängtade kängurus! Så söta djur. I den lilla flocken fanns en två meter hög pappakänguru som vi höll oss på avstånd ifrån. De mindre kängururna var ganska människovana och vi kunde stå riktigt nära dem. Så coolt!

När vi satt och åt dagens andra frukost efter våran femte lektion märkte jag att en smärta i min vänstra handled. Vi fortsatte äta men beslutade oss sedan för att gå och prata med en surfinstruktör. Instruktörerna tog det på största allvar, jag fick direkt en ispåse och fick direktiven att kyla handen i några timmar. Efter isningen hade smärtan i handleden ökat och instruktörerna valde att linda in handen. Några timmar senare blev smärtan så pass påtaglig att jag började gråta, då valde instruktören att skicka oss till sjukhuset. Ett fyra timmar långt besök slutade med en inlindad handled, som som tur var bara var stukad. Läkaren tror att jag överansträngt, överstretchat och stukat handleden under paddlingen ut till vågorna eller i försök att ställa mig upp på brädan.  De två resterande dagarna blev det ingen surfning för mig, utan jag spenderade största delen av dagen läsandes i en hammock.

Efter en vecka var det dags att lämna Spot X och åka vidare mot Byron Bay. Våran vecka på surf campet är en av de mest magiska upplevelser jag gjort. Alla fantastiska människor vi träffat, läget precis intill stranden och surfningen!!! Det tog emot att sätta sig på bussen och lämna det som för en stund börjat kännas som hemma. Älskade Spot X.

Vi har nu kommit fram till ett regnigt Byron Bay där vi ska spendera 5 nätter. Vi hörs när vi fått chansen att utforska Byron!