Ständiga blickar, gåshud och nattligt besök

Våra första dagar i Myanmar har varit fyllda med överraskningar, oförväntade händelser och magiska platser. Det första annorlunda som vi märkte var hur väl bemötta vi blev. Alla är otroligt vänliga, tittar nyfiket på oss och bjuder alltid på ett leende. Det bor nästan 60 miljoner människor i Myanmar, vilket är 50 miljoner mer än vad vi hade föreställt oss... Mandalay är landets näst största stad med 1 miljon invånare. Trots att staden är näst störst känns den strukturerad och ganska lugn. Det märks väldigt tydligt att detta inte är ett land dit många turister åker. Så fort vi är ute och promenerar följer blickarna oss följt av ett leende, det känns lite som att vi är kändisar som kommit på besök. De västerländska turister som vi mött är väldigt mycket äldre än vad vi är, vilket gör att vi även får välmenande blickar av turisterna också. Jag har aldrig haft så mycket ögonkontakt med folk som under våra fyra dagar här.

Myanmars styre bestod under en längre tid av en rad olika militärjuntor som förde en medveten isoleringsstrategi, vilket har gjort landets invånare utsatta. Det har pågått demonstrationer, protester och inbördeskrig under flera år. Efter år av kämpande genomfördes till slut parlamentsval i Myanmar, år 2015 (för FYRA år sedan). Det märks att landet fortfarande kämpar med att komma på banan och det räknas som ett av världens minst utvecklade länder. Det ska finnas ett stort heroinproblem och en hög fattigdom, men detta har vi inte märkt av. Vi har dock märkt av andra nackdelar med isoleringens effekt. Befolkningen har ett väldigt gammalmodigt tankesätt, jag fick t.ex. upp ett varningsmeddelande på appen "tinder". I meddelandet stod det att jag befann mig i ett land där hbtq-personer är i fara och att det kan vara farligt för dessa personer att synas offentligt. Vi har lagt märkte till att äldre kvinnor har otroligt långt hår, vi pratar ner till rumpan-långt. Medans alla flickor har väldigt kort hår, nästintill rakat. Efter lite efterforskning visar det sig att mammorna rakar sina flickors hår för att det enligt sägen sägs bli tjockare och längre när det växer ut. Att kvinnorna har långt hår är för att det anses vara en av kvinnornas vackraste egenskaper.

Våran första natt i Mandalay var lite tumultartad. Vi hade fått välja vilka sängar vi ville ha, så vi tog varsin underslaf. Jag har alltid lite svårt att sova första natten på ett nytt boende men somnade efter en stund. Klockan 3 på natten vaknar jag av att en äldre man sätter sig i MIN säng. Jag hamnade i någon slags chock samtidigt som min hjärna var i viloläge, jag knuffade bort honom och de enda jag kom på att säga var "excuse me". Mannen stank alkohol och vinglade till när han ställde sig upp från sängen. Han mumlade och suckade "this is my bed, this is my bed". Med hjärtklappning sa jag att det var min säng och efter en stund av suckande lämnade han rummet och lämnade dörren öppen. Det var liiiite svårt att somna efter det... När jag väl vaknade igen var jag inte säker på om det som hänt under natten var en dröm eller om det hänt på riktigt. Men, mannen kom in till vårat rum tillsammans med en personal på morgonen. Han pekade på min säng och sa till personalen att det var hans säng. Personalen gick runt i rummet och kollade och sedan gick dem iväg. Så oklart vad som hände och det var inte riktigt den ultimata starten på våran Myanmar-upplevelse.

Under våran första heldag i Mandalay besökte vi The Royal Palace, palatset där de senaste kungarna bodde. De mesta av byggnaderna skadades under andra världskriget och har på senare tid byggts upp igen. Vi köpte en biljett och fick promenera en utmarkerad sträcka, att lämna sträckan var absolut förbjudet och på en karta var det markerat vart man fick fotografera. Palatset bestod av flera likadana byggnader. Vi klättrade upp i ett torn och fick en fantastisk utsikt över palatset och Mandalay. Har man lite tid att fördriva var detta mysigt, men jag skulle nog säga att det inte är ett måste i Mandalay.

Något som dock är ett måste är att klättra upp för Mandalay Hill. Barfota gick vi uppför branta trappor, med små pauser vid tempel som låg längs vägen. Vi var ensamma under våran barfote-klättring, det enda som hördes var några fåglar och bruset från staden nedanför. Det var så fridfullt att långsamt klättra uppåt. Väl uppe möttes vi av ett flertal turister och lokalbor som tagit tuktuks upp till toppen. Jag är nöjd med vårat val att promenera hela vägen upp! På toppen av Mandalay Hill ligger en vacker pagoda och en fantastisk utsikt över Mandalay. Uppe vid pagodan stod en kille som jobbade för Myanmars turistverksamhet, han frågade oss om vi kunde tänka oss att fylla i en enkät om vårat nuvarande hotell Ostello Bello hostel, som förövrigt är väldigt bra. Vi tackade ja och fyllde i enkäten. Finare utsikt har jag nog aldrig haft under en enkät-ifyllning.

Helt oplanerat hamnade vi vid Mandalay Hill under solnedgången. Pagodan är täckt med gulddetaljer och små speglar, som reflekterade det orangea ljuset så att allt skimrade och glittrade. Vi valde att lämna Pagodan direkt efter att solen gått ner, för att hinna klättra ner innan det blev allt för mörkt. Under nerstigningen ändrades himlen från orange-rosa till blodapelsin-röd. Vi tittade upp och fick se hur trapporna och pagodan tänts upp av neonslingor och hur himlen sakta blev rödare och rödare. För första gången i våra liv fick vi RYSNINGAR av ett landskap. Med gåshud på kroppen stannade vi upp och tog in den magiska utsikten. 

Dagen efter gick vi till en marknad. Det visade sig att marknaden låg i ett gammalt höghus och det såldes allt från elektronik, kläder och leksaker. Vi var de enda turisterna på plats, vilket kändes coolt. Vi fick en riktigt inblick på hur det vardagliga livet i Mandalay går till. Det enda som var intressant för oss i köpsyfte var frukt. Vi köpte en påse ananas för 6 kronor och lämnade sedan marknaden efter en kort titt. Vi satte oss vid vattnet för att äta ananasen och fick sällskap av en burmesisk kvinna som satte sig ner mittemot oss. Hon försökte konversera med oss och skrattade periodvis hysteriskt. I början kändes det lite roligt att ha sällskap men efter en stund blev det lite obehagligt och vi bestämde oss för att gå därifrån. När vi ställde oss upp sträckte hon fram händerna, förmodligen ville hon ha lite av ananasen som vi åt men vi förstod inte riktigt. Tittar ni riktigt noga på bilden kan ni se kvinnan till vänster, och som ni kanske ser är hennes målat med thanaka. Thanaka är en gul/vit sminklera som används i Myanmar. Thanaka används som solkräm, smink och hudvård. Det innehåller ingredienser som ska förbättra hyn, och används därför av både kvinnor, män och barn.

På eftermiddagen drog vi iväg till U Bein bridge, den plats som från början fick mig att vilja åka till Mandalay. U Bein bridge är en av världens längsta gångbro på 1,2 km lång. Bron ligger ca. 30 minuters tuktuksfärd från Mandalay, så vi hoppade in i en tuktuk och åkte mot Amurapura där bron börjar. U Bein ligger intill en sjö och sträcker sig över jordbruksfält. Den största delen av året växer det solrosor vid bron, men vi lyckades pricka in en tidpunkt då fälten bestod av lera och jord. Vi promenerade över nästan hela bron, som inte är den mest stabila. Vill man inte promenera över bron kan man hyra en fiskebåt som åker på sjön. På så sätt får man en annan vinkel och slipper turisterna och munkarna som trängs på bron.

Självklart såg vi solnedgången härifrån. En lika magisk solnedgång som den vid Mandalay Hill, där himlen först blev rosa och sedan skiftade till knallröd. Myanmar är verkligen ett magiskt solnedgångsland. Medan vi satt och väntade på solens nedgång mötte vi en munk och pratade med honom en stund. Han berättade att han bor i ett kloster 20 minuter bort och att han promenerar hit varje eftermiddag. Förmodligen träffar han en hel del turister men det var en mysig lite pratstund, där han berättade lite om Myanmar och sitt liv. Han tipsade även om ett bra ställe där man kunde se solnedgången och bron, så vi klättrade ner från bron för att hitta platsen. Nedanför bron fick man en mycket bättre vinkel och slapp den största människoskaran. Antalet bilder från denna utflykt är lite för många, så jag har försökt att välja ut de bästa till er.

Matmässigt har Mandalay varit över mina förväntningar. Jag var helt inställd på att få leva på ris i 12 dagar, men vi har hittat både pasta och indisk mat. Myanmar gränsar till Indien, så en del indisk mat har spridit sig hit (vilket jag älskar). Vi åt middag på Marie Min, en helt vegetarisk restaurang med allt från indiskt till thaimat. En dag gick vi även till ett litet ställe, som såg ut att ha stängt, och gjorde en riktigt specialbeställning. Vi frågade om de hade ris och grönsaker, ris hade de och grönsaker var något bladliknande. Vi frågade om det gick att tillaga grönsakerna och köpte till en avokado. "Juice? juice?" försökte kvinnan säga när vi pekade på avokadon. Tydligen äter man bara avokado till juice här och inte som en grönsak. Men, efter lite diskuterande kunde vi köpa en "plain avocado". 

Våra fyra dagar i Mandalay börjar nu lida mot sitt slut. En stad som bjudit på så många överraskningar och som varit så mycket bättre än våra förväntningar. Mandalay får 10/10 i betyg. En stad med otroligt snälla invånare och med massor av saker att se och göra. Våra två solnedgångar har varit magiska och hela staden är mysig att röra sig runt i. Mandalay liknar ingenting vi tidigare sett. Till skillnad från Thailand där det fanns fyrkantiga betong hus eller trähus är byggnaderna här helt unika och det finns ingen byggnad som ser likadan ut. Staden är även promenadvänlig och det är lätt att hitta, vilket uppskattas av oss. Mandalay har varit fantastiskt.

Imorgon bär det av mot tempelstaden Bagan/Pagan, där vi ska spendera fyra nätter. 

Vi hörs där!

Veganmat och tempel

För första gången på resan förflyttade vi oss mellan två länder via landvägen. Vi blev upphämtade av en tuktuk från vårat boende i Huay Xai och skjutsades till Laos gräns. När vi "checkat ut" från Laos väntade en kort busstur till Thailands gräns. Väl där "checkade vi in" och sedan hade vi cirka 6 timmar från Thailands gräns till Chiang Mai, där vi skulle spendera en hel vecka. Resan var, till skillnad från Laos, skump-fri och det rullade på hyfsat bra. Vi fick se en ny sida av Thailand när vi körde igenom små byar, berg och fält. Det övergick långsamt från att se ut nästan som i Laos till att vi kom fram till storstaden.

Vi kom fram till Chiang Mai på eftermiddagen och hann inte med att göra så mycket. Vi tog en promenad runt vårat kvarter, åt middag och gick sedan och la oss. Morgonen efter lämnade vi vårat billiga hostel för att övernatta på ett lyxboende. Mamma hade via hemsidan "hotels" fått en gratis natt på ett hotell, som vi hade fått av henne (älskade mamma). Vi valde Arun Dara Villa och är såååå nöjda med vårat val. För det första hade vi ett eget rum! och slapp dela med flera andra. För det andra hade vi en egen pool OCH ett eget badkar. Och, som om det inte räckte fanns även den mest fantastiska dusch jag haft. Vi tog vara på all tid vi fick på Arun Dara Villa. Vi hann med bad i både pool och badkar, tre duschar och vi satt i timmar och åt av frukostbuffén, längesen jag njöt av att äta frukost. Det kändes overkligt att få njuta av något så lyxigt. Vi som vant oss vid sunkiga hostels och vitt bröd med artificiell sylt till frukost. Samma dag som vi var på Arun Dara Villa hade jag namnsdag, så vi lyxade till det ännu mer genom att köpa fika som vi smaskade på vid poolen. Tack mamma för denna natt, den var välbehövlig!

Vi bestämde ganska snabbt att vi inte skulle lägga så mycket pengar på olika aktiviteter under våran vecka i Chiang Mai. Vi hade hittat lite saker vi velat se, men det passade inte riktigt våran budget. Istället valde vi att lägga lite extra pengar på god mat. Chiang Mai är en fantastisk veganstad, vilket jag inte hade en aning om. Det finns flera restauranger som endast har vegansk mat, några vegetariska ställen och det fanns till och med veganskt fika! Vi valde alltså att lägga våran budget på mat under våran vistelse i Chiang Mai. Mitt favoritställe blev Goodsouls kitchen, deras Philly´s steak sandwich är DET godaste jag ätit. Jag gillade även Aum vegetarian food, deras Khau soi var jätteod, och The Donut cafe and delivery (endast veganska donuts!).

Chiang Mai är mest känt för sina tempel. Det finns en otrolig mängd tempel i hela staden, vi hittade 5 tempel bara av att stå stilla på en och samma plats. De flesta byggnader är väldigt utsmyckade med guld och färger, medan andra har lite mer unika utsmyckningar. Under en förmiddag tog vi en tempelpromenad för att checka av de mest omtalade templen. Vi har blivit lite trötta av just templen, då vi sett en hel del redan, men vi hittade två stycken som vi gillade lite extra mycket. Wat Jetlin var ett väldigt mysigt område, där själva tempelbyggnaden inte stod i fokus. Här var det istället en stor damm som fångade allas intresse. Runt dammen låg ett litet promenadstråk där man fick promenera över en bambubro, som dekorerats med lyktor och parasoll. Lyktorna hänger inte alltid vid templet, för någon vecka sedan firades en lykt-festival så hela staden var utsmyckad med lyktor i olika färger och former.

Jag gillade även Wat Sri Suphan, silvertemplet. Ett tempel som är helt klätt i silver, från golv till tak. Jag har aldrig tidigare sett ett tempel i silver, så detta blev en favorit för mig. Templen brukar oftast vara utsmyckade i guld, men detta tempel ligger i en by full av silversmeder och blev därför inrett i silver. Detta är ett väldigt annorlunda tempel, och inte lika turistigt, så jag skulle verkligen rekommendera ett besök hit.

I ett flertal tempel är det totalt förbjudet för kvinnor att gå in i tempelbyggnaden, då kvinnor menstruerar. Det tros att kvinnor förödmjukar och förstör heligheten på en plats. Så, vi valde att varken betala inträde eller gå in i tempelbyggnaderna. Jag tycker att detta är en väldigt konstig tro, där man väljer att utesluta hälften av en religions anhängare. Men, vi följde reglerna, stannade utanför och tittade på templen utifrån.

När vi behövde en paus från alla tempel gick vi till två olika köpcentrum. Gud, vad jag saknat köpcentrum när vi varit i Laos. Vi strosade runt i olika affärer och började mer och mer vänja oss vid civilisationen igen. Jag hittade en solkräm och Hanne köpte ett par byxor, men mest njöt vi av ac:n och kollade in alla konstiga prylar som säljs här men inte i Sverige. Kolla in IKEA-väskan ;)

För att få budgeten att gå ihop fick vi avstå några dyra veganmåltider och gick istället till en matmarknad för att äta. Jag förstår er som äter kött och säger att det är på street food-stånden som maten är som godast. Men, som vegan är valmöjligheterna inte så stora utan det är stekt ris eller nudlar som finns. Maten var absolut inte dålig, men vi fick inget wow-ögonblick som vissa andra fick. Det är ändå en häftig upplevelse, att klämma in sig och sätta sig på en plaststol, mitt i rök och matos i väntan på att få hugga in.

Som ni kanske vet är jag ett stort fan av att träningsboxas, och har gjort i det senaste åren. Så, när jag insåg att man kan testa på Muay Thai boxning, i Thailand, var valet inte svårt. Jag hittade en träningsstudio som höll klasser för nybörjare, drog med mig Hanne som var tvungen att avstå p.g.a. ledbesvär. Det var jag och två män som var betydligt äldre än vad jag är. Tillsammans med två ledare gick vi igenom olika positioner och tekniker, jag hade en stor fördel som kört flera år av friskis-boxning. Det var en väldigt rolig upplevelse och jag blev riktigt sugen på att börja träna boxning när jag kommer hem (ping framtida Moa). Efter 1 1/2 timme rann svetten ordentligt och kroppen hade fått en rejäl genomkörare. SÅ roligt.

På söndagskvällen drog vi iväg på söndagsmarknad. Det som förut varit bilvägar stängdes av för att fyllas med olika stånd, allt från mat, godis och souvenirer. På ett torg hade en stor grupp ungdomar framträdande, några sjöng, spelade instrument eller dansade med pinnar. Det blev ingen shopping för oss, då det som såldes är saker vi sett typ hundra gånger innan. Men, jag hittade ett litet dumplingsstånd som sålde veganska dumplings, middagen var fixad. Efter en stund delade vi på oss, jag skulle på massage och Hanne skulle tillbaka till hostelet, jag kände någon som knackade mig på axeln, en asiatisk kvinna som ville informera om att min väska var öppen. Någon hade alltså öppnat min väska för att leta efter något att stjäla, som tur var hade jag bara en vattenflaska och en sarong i väskan (båda låg fint kvar i väskan).

Efter söndagsmarknaden lyxade jag alltså till det med en massage på Sense Massage & Spa. Jag beställde en "deep tissue" massage, som ska gå djupare in i musklerna och jobba upp knutar. Massagen var FANTASTISK. Det gjorde sjukt ont i både rygg och vader, vilket är ett tecken på att behovet av massage fanns. Efter massagen väntade en kopp te och en riskaka på mig nere i receptionen. Väldigt mysigt spa med en inte så avslappnande massage. Perfekt avslut på våran vecka i Chiang Mai.

Våran vecka i Chiang Mai är nu över och jag måste säga att staden imponerat på mig. Chiang Mai är i mitt tycke mycket mysigare än Bangkok. Storstadslivet finns där men Chiang Mai är mer strukturerat och lugnare än kaoset i Bangkok. Det finns inte jättemånga aktiviteter i Chiang Mai, vilket har varit lite tråkigt för oss som älskar att hitta på saker. Men det har varit en bra stad för att hämta ny energi och äta fantastisk mat. Som storstad får Chiang Mai 8/10 i betyg. Det är en promenadvänlig stad med både gamla och nya kvarter. Shoppingen är bra och maten är otroligt bra.

Vi har nu lämnat Chiang Mai och flugit med propellerplan till Myanmar, ett helt nytt land som för oss båda är helt okänt. Så vi är väldigt spända på att se vad som väntar oss här. Var beredda på nästa inlägg, om ni precis som vi inte har så stor koll på Myanmar ;)

Sammanfattning av Laos

20 dagar i Laos. Ett land med fantastiska landskap, roliga aktiviteter och vänliga människor. Befolkningen i Laos överraskade oss båda, till skillnad från Thailand och Vietnam var människorna här lite tillbakadragna och försiktiga, men väldigt snälla. Det märks att turismen inte ännu slagit ut, för servicepersonalen har inte fått samma träning som i Thailand. De kan ibland verka lite förvirrade och väljer hellre att titta på mobilen än att försöka få kontakt med turisterna. Men, när man väl frågar något eller får kontakt är de genuint trevliga, omtänksamma och hjälpsamma. Jämfört med Bangkok, där det är liv och rörelse i varenda vrå, var städerna i Laos ganska tystlåtna och vissa delar kändes nästintill tomma. Jag har gillat lugnet som infann sig i landet, tempot drogs ner från Hanoi och vi tillbringade väldigt mycket tid ute i naturen. Här kommer en liten sammanfattning om våra dagar i Laos.

Under våra dagar i Laos hann vi besöka Vientiane, Vang Vieng, Luang Prabang och Huay Xai. Vi gillade Luang Prabang som stad, människorna var trevliga och det fanns mer liv i denna stad än någon annan. Nackdelen var att det inte fanns så många aktiviteter att göra runt omkring. Därför blev våran favoritstad Vang Vieng. Vi tillbringade sex nätter i Vang Vieng då det fanns så mycket att se och göra. De flesta aktiviteter var naturupplevelser, så gillar man inte uteaktiviteter är denna stad inget för er. Allt från cykling, bergsbestigning, blå laguner och grottor finns att utforska runtomkring Vang Vieng. Vi älskade våra dagar här och jag kommer leva länge på våra cykelturer runt landsbygden och våra bergbestigningar.

Vi satt länge och klurade på vilka tre aktiviteter som man måste göra om man åker till Laos. Valet var svårt, då det finns sååå mycket fantastiskt att se och göra. Men, här kommer våra tre "detta MÅSTE in göra om ni åker till Laos". Först av allt skulle jag nog säga Kuang Si Waterfall. Det vackraste vattenfall som jag någonsin sett. Kuang Si ligger en bit utanför Luang Prabang och man tar sig dit ganska lätt, vi bokade via vårat boende. Kuang Si består av flera olika vattenfall, som alla utgår ifrån ett stort fall. I det lite mindre vattenfallen går det att bada, så mysigt! Den turkosa färgen på vattnet är det som sticker ut mest, men fallens uppbyggnad är unikt också. Bilderna beskriver inte hur magiskt det var i verkligheten, så ni får åka hit för att uppleva det själva!

Den andra sevärdheten som man måste besöka är Blue Lagoon i Vang Vieng. Det finns 3 stycken kände blå laguner, och några till som är svårare att besöka. Vi hade hört att Blue Lagoon 1 ska vara den mest besökta lagunen, vilket betyder att det är flest turister där. Vi valde att cykla till Blue Lagoon 2 och älskade den. Det var vi och ett gäng koreanska turister, men periodvis var vi helt själva i lagunen. Har man tid ska Blue Lagoon 3 vara fantastisk, men som sagt nummer 2 var magisk den också. Vi spenderade hela förmiddagen vid lagunen, badande och njöt av omgivningen.

Den tredje saken som man måste göra är att klättra till Pha Ngeun Viewpoint. En 40 minuters lång vandring, som för det mesta bara klättrar uppåt. Väl uppe möts man av en 360 graders utsikt över Vang Vieng. När vi klättrade upp var vi ensamma på bergstoppen, tills det kom två till. Utsikten är magisk och det är helt klart värt klättringen. Har man mindre tid eller inte orkar klättra i 40 minuter rekommenderar jag Nam Xay Viewpoint, en lite kortare klättring även den med otrolig utsikt OCH det finns en motorcykel på toppen (instagrambilder). Men, vi gillade ändå Pha Ngeun mer, mest för att vi var ensamma och slapp trängas. Har fortfarande svårt att smälta hur vackert det var.

Om det är något som varit sådär eller som vi inte kanske skulle rekommendera så är det för det första att inte åka minivan i Laos. Finns valet att åka storbuss, gör det. Vi åkte minivan både från Vientiane till Vang Vieng och från Vang Vieng till Luang Prabang. Utrymmet i minivans är väldigt trångt, vi fick en gång sitta med väskor i knät samtidigt som vi hade väskor under våra fötter. Vägarna är periodvis riktigt dåliga, så var förberedda på en skumpig resa. Vi skulle även rekommendera att inte stanna så länge i huvudstaden. Ja, det var kul att se Vientiane, men det är en väldigt, väldigt liten storstad men ett litet aktivitetsutbud. När vi tänker tillbaka på våra dagar i Vientiane kommer vi bara ihåg att vi såg Patuxai. Minnet av en ganska död stad med konstiga shopping malls är faktiskt störst. Vi skulle tipsa om att stanna här i max två nätter och att sedan åka vidare.

När vi ändå är inne på lite mer negativa saker måste jag ta upp en till faktor som varit sämre med Laos, maten. Laos har inte en jättekänd matkultur och de nationalrätter som finns innehåller alltid kött så jag har inte kunnat testa några av dessa rätter. Det vi kommit fram till är att maten oftast är smaklös, det används inte så mycket kryddor (och om det används så är det svartpeppar). Så, våran standardrätt från Laos är antingen smaklösa nudlar eller baguetter. Baguetter säljs överallt i små gatustånd, man kan själv bestämma vad man vill ha på och det kostar runt 10 kr. Min favorit blev avokado och tomat-baguette. Våran favoritmat var dock gröt. I Vientiane köpte vi havregryn, jordnötssmör och oreos, tillsammans med varmvatten och salt blev detta våran höjdare. Billigt, mättande och så gott!

Jag och Hanne lever på en mindre budget än vad jag och Nemo gjorde på Bali, så våra boenden i Laos har varit av sämre standard. Vi har ofta bott för cirka 40 kr/natt och person på hostel, betygen som vi gett är alltså baserade på hur bra de varit till det billiga priset! Vi har haft ganska svårt att hitta ett favoritboende, de flesta boenden har varit helt okej, inget superbra men inget superdåligt heller. Vi har ändå kommit fram till att Y Not Laos Hostel i Luang Prabang, är våran favorit. Vi hade väldig tur och hamnade i ett rum med bara två stycken till, vilket gjorde vistelsen så mycket bättre. Hostelet var fräscht, hade ett bra läge och frukost var inkluderat (snabbnudlar, sojasås och ketchup) = bra boende.

Till sist har vi våra tre mest minnesvärda ögonblick från Laos. Vårat första är kanske inte det roligaste minnet, men vi båda två kommer minnas stunden då vi upptäckte att vi hade bedbugs i Vientiane. Vi hade borstat tänderna och var helt redo för att gå och sova, när Hanne hittar ett kryp i sin säng. Efter en snabb googling inser vi att det är en vägglus, jag springer ner till receptionen och förklarar vad vi sett. En personal följer med oss upp, säger att "ja, det där är en vägglus", men berättar sedan att han inte kan göra något då alla rum är fullbokade. Efter våran bedbug-historia i Vietnam, där Hanne fick hundratals bett, var vi i chock båda två. Vi förklarade att vi INTE kunde sova i en säng där det finns vägglöss och efter mycket om och men fick vi byta boende. Chocken, paniken och obehaget är ett minne som kommer sitta i länge. Det är inte alltid roligt att resa...

Vårat andra minne är lite roligare, båtturen längs Mekong floden. Vi skulle ta oss från Luang Prabang till Hauy Xai och valde att åka båt i två dagar istället för att åka buss. Jag tyckte verkligen om detta sätt att transportera sig på. Våra minivans-resor i Laos har, som sagt, varit riktigt skumpiga och att då få sätta sig på en båt som långsamt tuffade fram var fantastiskt. Man hade friheten att röra sig så mycket man ville, jag kunde kolla på film och med en ljudbok i öronen kunde jag titta ut över flodens små byar och bergslandskapet. Mot slutet av resan åkte vi även mitt emellan Thailand och Laos, vilket var så coolt! Under dag två var kroppen ganska trött på att sitta stilla, och jag sov i 10 timmar efter våra två dagar på floden. Men, det var väldigt mysigt och jag kommer minnas lugnet och hur vi vaggande tog oss fram. 

Vårat tredje och mest fantastiska minne från Laos är Gibbon Experience. Tre dagar i djungeln, utan wifi och varmvatten, boendes i en trädkoja. Tre dagar av vandring och ziplining genom djungelns höga berg. Jag har aldrig gjort någonting liknande förut och förälskade mig i konceptet att få se djungeln från ett nytt perspektiv.  De tre dagarna var otroligt krävande både mentalt och fysiskt, det värkte i hela kroppen efter all vandring och alla försöka att hålla kroppen så rak som möjligt under zipliningen (som en uppochnervänd planka). Men, vilka fantastiska dagar vi hade, och vilken magisk omgivning.

Där har ni det, 20 dagar i Laos. Jag har verkligen gillat Laos, speciellt naturen och landskapen. Vi är båda överens om att vi känner oss ganska färdiga nu, vi har hunnit med det mesta av det vi velat se och göra. Funderar ni på att åka till Laos? Gör det. Landet skiljer sig från resten av Asien, turismen är inte lika stor som i andra länder, vilket gör att man verkligen får en inblick av det riktiga Laos. Tack för denna gång Laos!