Leta i den här bloggen

tisdag 31 december 2019

Tyfonen Ursula

Vi sov en natt på ett hotell precis intill Cebus flygplats, där jag träffat min familj gör första gången på över tre månader. Vi hann inte med mer än att prata, kramas och bara landa tillsammans. Dagen efter ringde klockan vid 8 och vi skulle, efter en lyxig hotell frukost, bege oss mot ön Malapascua. Malapascua är en ö i Filippinera mest känd för sina fina stränder och för dykmöjligheterna, där av anledningarna till varför vi är här. Den första kvällen promenerade vi runt på ön och blev förvånade över hur många svenskar vi hörde. Att åka så långt bort och så hör vi svenskar redan första dagen, vilken besvikelse haha. Redan på kvällen fick vi höra att en storm förväntades komma om två dagar, på julafton, så vi bokade in en dykdag dagen efter. Vi hade inte dykt på över ett och ett halvt år, så det var ett nervöst gäng som klev på båten. Men, när utrustningen var på och vi sjönk ner till våra 18 meter kändes det som att vi inte gjort något annat. Vi dök vid Gato Island, en ö en timme bort från Malapascua, med väldigt fina koraller och några små roliga djur, bl.a. två sjöhästar!




Vi hann med en traditionsenlig julaftonspromenad innan stormen som väntades komma anlände. Malapascua består av en blandning mellan lite finare, enkla hotell/dykresorts och lokalbefolkningens boenden, där hälften är små plåtskjul och den andra hälften enklare betonghus. Vi hann se de vackra stränderna och byn som ligger centralt på ön, innan regnet öste ner och vi tvingades springa tillbaka till vårat boende. Jag lyckades gräva fram varsin regnponcho, som vi drog på oss innan vi gick till grannrestaurangen för att äta en fyrarätters, italiensk julmiddag.



Stormen, som senare visade sig vara en tyfon, blev värre och värre under kvällen. Det blåste rejält och regnet piskade mot restaurangens plywood-skivor, som satts upp i försök att hålla oss torra. Väl tillbaka på vårat boende inser vi att vi varken har el eller vatten, vilket skulle vara i nästan två dygn. Vi inser också att mamma och pappas säng har blivit genomblöt och vi tvingas sova alla fyra i mitt och Kristoffers rum. Det fortsätter att regna och blåsa under hela natten, men det är inte förrän morgonen efter som vi inser vilken skada tyfonen gjort. Båtar har ofrivilligt skjutsats upp på land och förstörts, träd har ramlat och hus har förlorat både tak och övervåningar. Ingen hade förutspått att tyfonen Ursula skulle slå till så hårt som den gjorde, men som det såg ut var det endast materiella saker som hade förstörts. Vi gjorde en liten insats och plockade skräp på stranden i någon timme. Tre säckar med både skräp och blad/grenar lyckades vi få ihop.


Vi åt främst på två olika restauranger under våra fem nätter på Malapasuca, och gillade allihopa. Angelina Beach, där vi bodde, hade riktigt bra italiensk mat. Det gick att få både vegansk pasta och pizza utan ost. Efter att ha levt på ris och nudlar i tre månader, var pasta och tomatsås riktigt uppskattat. Våran favoritrestaurang blev Ocean Vida, som hade ett blandat utbud med allt från pasta, sallader och filippinska rätter. Det veganska utbudet var hyfsat bra och väldigt gott!


Våra planer förändrades lite när tyfonen drog in, så vi kunde varken göra ett andra dyk eller åka iväg på utflykt (då 18% av alla båtar förstördes). Under våra resterande dagar gick vi på promenader, låg på stranden och gjorde ett snorklingsförsök, men det fanns inte så mycket att se. Vi hade fem riktigt lugna dagar, vilket var ganska skönt. Jag fick massor av tid att bara landa hos familjen och det är väldigt skönt med lite semester från semestern. Här har jag överlåtit allt ansvar till mamma och pappa och slipper tänka på vart vi ska, vad vi ska göra eller hur vi tar oss dit. Jag har nog hamnat i ett väldigt avslappnat läge och det är därför blogginlägget kommer nästa en vecka efter det att vi lämnat Malapascua... Men, lite julledigt har vi alla ;)

I skrivande stund är det 7 timmar kvar av detta år (och detta årtionde), hur galet är inte det? Tack alla ni som läser vad jag skriver här! Det är så roligt att se att det är så många som vill följa med på min resa, som fortsätter även nästa år ;)

Gott nytt år på er!

fredag 27 december 2019

Sammanfattning av Vietnam


Vi fick fyra fantastiska veckor i Vietnam fyllda med äventyr, en gnutta kaos och glädje i mängder. Vietnam är ett väldigt varierande land, med allt från sockertoppsberg, sanddyner, storstäder och sandstränder. Av alla nya länder som jag åkt till är Vietnam hitintills mitt favoritland. Jag älskar variationen som finns på landskapet, jag älskar maten och alla människor som vi fick träffa. Vi spenderade två veckor i norra Vietnam och sedan ytterligare två veckor i södra Vietnam. Under våra fyra veckor hann vi besöka Hanoi, Sa Pa, Cat Ba, Ho Chi Minh, Mui Ne, Hoi An och Da Nang. När vi tittar tillbaka på de städer vi besökte är det ingen stad som vi inte skulle rekommendera. Men, det finns tre städer som vi gillat lite extra. Våran absoluta favoritstad blev Cat Ba. En kuststad som är omringad av små och stora öar. Cat Ba är en billigare variant på Ha Long Bay, som ni säkert hört talas om. För oss är Cat Ba perfekt. Det fanns både stränder och hav men även berg att klättra uppför. Staden hade ett väldigt mysigt centrum, fylld med olika restauranger i olika prisklasser. Centrumet kändes aldrig dött utan det var alltid något som hände. Jag älskade Cat Ba och speciellt landskapet runt omkring. Är det någon stad som jag drömmer mig bort till så är det Cat Ba.






Våran andra stad som vi gillade lite, lite mer var Hoi An. Den gamla fiskebyn med sina vackra byggnader som var dekorerade med färgglada lyktor. På dagarna promenerade vi runt i de gamla delarna av Hoi An, tittade på den gamla arkitekturen och satt vid floden. Staden blev ännu vackrare när solen gått ner, när alla lyktor tändes och floden fylldes med färgglada båtar och människor som varsamt släppte ner lyckoljus i floden. Hoi An är en väldigt turistig stad, men trots det infann det sig ett lugn vilket bidrog till en väldigt avslappnad stämning. Promenaderna längs floden är något som jag länge kommer minnas. För mig blev Hoi An ett avbrott från våra ganska intensiva dagar. När vi kom hit kunde jag slappna av helt och bara njuta.





Den tredje staden som fångande våra hjärtan lite extra, var storstaden Hanoi. Hanoi var vårat första möte med Vietnam och vi blev överraskade båda två. Trots att staden var väldigt stor och hektisk, med galen trafik, lyckades vi hitta lugna och mysiga områden. Hanoi är verkligen en fantastisk storstad, här finns allt från gamla stadsdelar, parker och galna trafikerade vägar. Vi föll extra mycket för de vackra parkområdena som fanns och även de gamla kvarteren som bjöd på vackra byggnader och party. Om vi jämför Ho Chi Minh med Hanoi, vinner Hanoi alla dagar i veckan. Hanoi har en mysigare stämning och erbjuder väldigt många fler aktiviteter.




I besökte sju olika städer och bodde på minst lika många boenden. Våran budget gjorde att vi inte kunde lägga pengar på några lyxboende men vi hittade två stycken som vi verkligen gillade. Vi var i Hanoi två gånger och bodde på Happy Feet hostel båda gångerna. Happy Feet ligger i de gamla delarna av Hanoi, vilket är vårat favoritområde. Boendet hade en av de bästa sängarna som jag haft på resan. Det finns olika delade rum, men man får en stor, stabil säng med gardiner för sängen och en egen lampa (alla krav vi har). Det var riktigt fräscht och vi hade svårt att förstå att det kostade 30 kr/pers för en natt, inklusive frukost! Det andra boendet som stack ut lite extra var Khang Homestay i Da Nang. Även på detta boende var det ett delat rum, med stabila sängar och gardiner. Det som stack ut mest med Khang Homestay var ägaren, Khang. Khang behandlade oss som att vi var en del av hans familj. Vi pratade mycket med honom och han kom med tips om Da Nang och hjälpte oss med allt och lite till. När jag lämnade Khang Homestay var det som att lämna mitt egna hem. Vi bodde för 27 kronor hos Khang, dock utan frukost men med en så hjälpsam och omtänksam värd. Jag vill åka tillbaka till Da Nang bara för att få bo hos Khang och hans familj igen.


Av de länder som jag och Hanne besökte är Vietnam det land där vi kunnat testa flest lokala maträtter. Vi har smakat allt från nudelrätter från Hoi An till olika sorters baguetter. Vi har blivit positivt överraskade över alla lokala maträtter som vi smakat. Men, mest överraskande blev vi när vi tillslut vågade smaka Banh Bao. Banh Bao är ett ångat degknyte med olika sorters innehåll. Det finns både salta och söta knyten. De salta innehåller kött, för det mesta, men jag lyckades hitta en banh bao med svamp, tofu och grönsaker i (SÅ god). Det söta banh bao:n innehåller frukter eller grönsaker i puréform. Vi testade en lila, med smak av taro (?). Till våran förvåning var den riktigt god. Degen smakar som ett lite kladdigare bröd och innehållet är sött. Sen den dagen åt vi Banh Baos så ofta vi kunde.



Den lokalarätt som vi åt mest av var banh mi. Banh Mi är rätt och slätt en baguette med fyllning. Oftast innehåller den leverpastej, ägg, kött, picklade grönsaker, gurka, chilisås och koriander. Men, vi har testat en mängd olika veganska varianter. När vi var lite småhungriga gick vi alltid till närmste banh mi-stånd och köpte baguetter fyllda med koriander, gurka och chilisås. Ibland hittade vi även baguetter med tofu och avokado, SÅÅÅ gott. Under fyra veckor gick vi kanske max fyra dagar utan att äta en banh mi. Se till att ta bort pate, annars får ni leverpastej på... Gör inte det misstaget! Den maträtt som vi tyckte var godast var Banh Xeo, vietnamesiska rismjölspannkakor. Pannkakorna innehåller oftast räkor eller kött men den veganska varianten innehöll svamp istället. Man äter pannkakorna tillsammans med grön mango, gurka, sallad/färska örter och rispapper. Allt innehåll läggs på ett rispapper, rullas ihop och doppas i en fantastisk jordnötssås. Det vattnas i munnen på mig i skrivande stund. Smaken av den lite surare mangon, örterna och pannkakan som sedan gifter sig med jordnötssåsen. HERREGUD! Prova detta, omedelbums!




När vi ändå är inne på saker som ni måste prova, kan vi ta våra "detta MÅSTE ni göra om ni åker till Vietnam". På första plats kommer våran båttur runt Cat Ba. Vi bokade en heldagsutflykt med Green Trail Travel som tog oss ut för att se alla små öar som finns runt Cat Ba. Det var magiskt vackert att långsamt tuffa fram längst öarna. Vi fick möjlighet att paddla kajak bland öarna, igenom små grottor och ut till platser dit de stora båtarna inte når. Vi avslutade utflykten med att klättra upp på ett berg vid ön Monkey Island. Utsikten från toppen av ön var helt fantastisk. Uppifrån såg man alla små öar och båtar som låg utspridda längs bukten. Vi var otroligt nöjda med utflykten och det är en solklar etta på listan "MÅSTE göra i Vietnam".





Vi skulle också rekommendera att man tar några dagar i Sa Pa för att vandra. Vi hade flera dagar som vi promenerade runt i närområdet, bara för att ta in den vackra naturen. Under en dag bestämde vi oss för att hyra en guide som tog oss genom flera olika byar, genom bambuskog och upp på bergskullar. Sa Pa har ett landskap som skiljer sig allt annat vi sätt och vi är så nöjda med våra vandringsdagar. Att vandra längs risfälten, genom bambuskogen och upp på bergen var fantastisk, ett magiskt landskap som absolut inte får missas om man åker till Vietnam.




Den tredje saken som vi anser att man MÅSTE göra om man åker till Vietnam är att se de röda sanddynerna i Mui Ne. Mui Ne är en liten fiskby i södra Vietnam som är mest känt för sina stränder och sanddyner. Vi åkte till Mui Ne mestadels för att få se de röda sanddynerna, och det var SÅ värt det. Vi fick tipset om att åka till dynerna för att se solnedgången och åkte dit en stund innan solen skulle gå ner. Sanddynerna ligger en liten bit utanför själva "centrum" men går att nå via en lokalbuss, eller taxi. Jag trodde att det skulle vara ett ganska litet område, men blev väldigt överraskad när sanddynerna bredde ut sig över ett hyfsat stort område. Riktigt häftigt att se hur landskapet blir kalt och övergår från stad till sand. Vi spenderade några timmar vid sanddynerna, fotandes, hoppandes och springandes. Här känner man sig definitivt som ett barn igen och ett måste för våran del!





Om ni trodde att fyra veckor i Vietnam bara var en dans på rosor så har ni fel. Vi var med om en del stress, långa bussresor och jobbiga dagar. Här kommer de tre mest negativa minne som etsat sig fast i huvudet på oss. Det värsta, som satte sig fast i huvudet direkt och som påverkade resten av våran resa, var när Hanne upptäckte att hon blivit biten av vägglöss. Vi hade spenderat några nätter i Sa Pa innan Hanne en morgon vaknar upp helt rödprickig. Vi tittade på varandra och undrade vad i hela friden det kunde vara. Ha i åtanke här att ingen av oss drabbats av vägglöss tidigare och gärna hade önskat att det var typ myggbett... Efter en snabb googling förstår vi att det är vägglöss/bedbugs som bitit Hanne på både armar, rygg och ben. Vi drog snabbt kopplingen till att det måste kommit från vårat boende i Bangkok, där Hanne sett ett ljust, litet kryp i sängen. Men, paniken som inkom under de kommande dagarna var enorm. Hade vi vägglöss i väskan? Fanns det vägglöss i våran nuvarande säng? Skulle det komma fler? Båda två fattade ett nästintill maniskt beteende och satt fastklistrade vid våra mobiler, för att få tag på all information som fanns ute på nätet. Det visade sig att det inte fanns så mycket som vi kunde göra. Vi skulle tvätta kläderna, men det fick inte Hannes bett, som bara blev fler och fler, att försvinna. Till våran förvåning var betten kvar i flera veckor. Från den upptäckten var vi alltid riktigt noga med att undersöka varje ny säng som vi kom till. Men obehaget la sig inte riktigt utan fanns med genom hela resan. Som tur var kliade Hannes bett inte så mycket, vilket var en liten tröst trots allt.


Vårat andra negativa minne var vårat boende i Ho Chi Minh, Alley House. Ett av, om inte, det värsta boendet vi bott på under hela resan. Vi hade väldiga problem med att ens hitta till boendet, som visade sig ligga inne i en smal gränd. När vi väl hittat dit, fanns det ingen som tog emot oss även fast vi kom dit exakt den tid vi anmält att vi skulle komma. Efter ett tag får vi tag på ägaren som suckar när hon ser oss. Hon visar upp oss till våra rum, ett trångt utrymme med riktigt snuskiga lakan. Efter lite argumenterade får vi nya lakan men boendet blir inte bättre för det. Vi delar rum med en tjej som bott där i över ett år, vilket har resulterat i att hennes saker är exakt överallt. Vi hittar hårstrån på varenda yta av rummet. Det lilla badrum som finns ser riktigt dåligt ut och kranen är felmonterad. Som om det inte vore nog, så ser en av våra rumskompisar till så att det blir stopp i toaletten under våran sista dag. "Vi går in i överlevnads-mood nu, Moa" sa Hanne under våran första natt. Och lite så blev det. Vi överlevde tre nätter på detta boendet, men det var knappt. Aldrig har det varit så skönt att lämna en stad som denna gång.


Det enda transportmedlet som vi använde oss av i Vietnam var bussar, vilket för det mesta funkade riktigt bra. När vi var i Laos drömde vi oss tillbaka till sleeper-bussarna som vi åkte med till Cat Ba och Sa Pa. De sätena där man liksom halvlåg i under hela resans gång. Oftast fick man en filt och ibland även vatten. Dessa lyxturer är en av alla anledningar till att Vietnam är så fantastiskt. Men, vi fick en busstur som var riktigt, riktigt jobbig. Vi skulle ta oss från Mui Ne till Hoi An, en 17 timmars lång bussresa. Det jobbigaste var inte att åka buss i 17 timmar, utan det var ovissheten. Vi hade bokat en buss via vårat boende och fick ingen biljett alls. Vi fick inte reda på att vi skulle byta buss efter 3 timmar och sedan behöva sätta oss bakom en gammal man på motorcykel. Vi fick inte reda på att den gamla mannen skulle köra oss till ett kontor där vi i en timme skulle vänta på nästa buss. Ingen sa att den sista bussen skulle vara riktigt sunkig och att det inte skulle finnas någon på bussen som kunde engelska. Vi fick inte någon koll på om vi skulle bli väckta eller ej när det var våran tur att gå av, utan låg i ovisshet halvsovande i 10 timmar. Ovissheten under våra 17 timmar på resande fot var det jobbigaste mitt kontrollbehov-iga jag upplevt. Vi hade ingen koll alls och tvingades förlita oss på slumpmässiga människor, som inte kunde engelska.

Som tur var hade vi inte så värst många negativa minnen, utan det är de positiva överraskningarna och ögonblicken som etsar sig fast som hårdast. Mitt mest minnesvärda ögonblick från alla våra dagar i Vietnam är en solnedgång i Cat Ba. Vi hade under flera dagar försökt klättra upp till Canon Fort i Cat Ba, för att se solnedgången. Varje gång vi påbörjat våran klättring mötte vi människor som sa att fortet var stängt och att det var lika bra att vända om, vilket vi gjorde. Men, så tillslut bestämde vi oss för att klättra upp ändå, och fick tipset av två tjejer att man kunde klättra upp på ett berg precis intill Canon Fort. Från berget fick man en fantastiskt vy över hela Cat Ba's centrum och de små öarna utanför bukten. Vi satte oss ner på klippkanten och sög in utsikten och solens nedgång. Dagen efter kom vi tillbaka för att återigen få njuta av landskapet. Helt fantastiskt vackert!


Vårat andra minnesvärda ögonblick är från Hanoi. Vi hade varit ute på en rejäl promenad och såg på kartan att vi närmade oss ett grönområde, vilket visade sig vara en park. Vi bestämde för att svänga förbi och kolla in vad det var och överrumplades över hur vacker parken var. Hồ Bảy Mẫu var en park som för det mesta användes av lokalbefolkningen. Folk var ute på hundpromenader, motionsrundor och familjepicknickar. Parken gick runt en sjö, vilket gjorde den ännu vackrare. För oss båda blir det ett minnesvärt ögonblick, då det kom så oväntat. Helt plötsligt dök det upp en lugn oas, i mitten av hektiska Hanoi. En lugn oas där vi spenderade flera timmar, med att bara promenera och sitta vid vattnet. Chockerande mysigt!


Vårat tredje mest minnesvärda ögonblick är den galna parken Sun World Ba Na Hills, i Da Nang. Bara det faktum att det har byggts upp en europeisk fejk-by på ett berg, 1500 meter över havsnivå. Och, att man tillsammans med byn byggt en gigantiskt arkadpark OCH ett flertal fejkade tempel. Är inte det galet, då vet jag inte vad. Men, det som gör Ba Na Hills så minnesvärt är hur galet vackert och coolt allt såg ut. Den julpyntade europeiska byn påminde verkligen om December i Tyskland och våra julkänslor smög sig sakta fram. Linbanan upp till Ba Na Hills var också otrolig vacker och det var riktigt coolt att få sväva ut från Asien ett tag och komma hem till Europa. Ba Na Hills var en riktigt fascinerande och magisk plats.


Tack Vietnam för fyra fantastiska veckor. Jag kommer komma tillbaka!

söndag 22 december 2019

Avsked i Da Nang

Våra sista dagar tillsammans avslutades i Da Nang, en Vietnamesisk storstad som ännu inte blivit attackerad av turister. Ett måste från min sida var att vi skulle vara i Da Nang på antingen en lördag eller söndag. Så, på söndagsmorgonen tog vi den lokala bussen som åker mellan Hoi An till Da Nang och gjorde oss redo för storstadslivet igen. Varje lördag och söndags hålls en "eldshow" vid en drakliknande-bro i Da Nang, och detta var något som jag sett framemot och taggat till så länge. 21:00 stod vi vid vattnet och räknade ner minuterna tills showen skulle börja. Det kändes nästan som Nyårsafton med den stora folkmassan som stod samlade i väntan på showen. Från ingenstans började draken "spruta ut" eld i några minuter. Det gjordes sedan en paus och alla titta på varandra "var det här allt?". Men, efter några minuter började elden sprutas igen och övergick sedan till vatten. Showen varade i sammanlagt 10 minuter och sedan var det över. Riktigt coolt och men en väldigt konstig idé.


Efter showen promenerade vi runt i det närliggande området. Precis bredvid drakbron ligger "Love bridge" en liten bro fylld med hjärtan, hänglås och asiatiska kärlekspar. Da Nang är riktigt fint på kvällen, broar,  båtar och byggnader lyses upp och lokalbor och turister blandas på gatorna. Jag älskar storstäder som ligger nära vattnet och som har vackra upplysningar på kvällarna. En riktigt bra start på våra dagar i Da Nang.


Da Nang är som sagt inte en så turistig stad, än så länge, och vårat boende ligger i den mest lokala delen av staden. Vi tog några dagar till att utforska Da Nang och blev förvånade över hur olika staden ser ut i de olika områdena. Vi bor vid drakbrons bakdel och promenerar man över bron och kommer till området vid drakens huvud är det som att komma till en helt ny stad. I detta område har lokalbornas hus bytts ut mot stora lägenheter, lyxiga hus och dyra caféer. Det var väldigt svårt att förstå om det var någon som bodde där men det kändes som att det höll på att byggas upp ett riktigt lyxkvarter. Jag gillar våran sida mer, blandningen av små matstånd, "håliväggenställen" och billigare caféer känns mer äkta och vi har verkligen fått en inblick av hur vardagslivet kan se ut här.



En av de saker som vi sett framemot mest med Da Nang (förutom drakbron) var Sun World Ba Na Hills. När vi bestämde oss för att åka hit var det mest p.g.a. en handbro som jag sett på instagram. Det är en lång guldig bro som "hålls upp" av två stora händer. När jag såg bilden var min första tanke "Hit MÅSTE jag åka". Vi fick skjuts och hjälp av vårat boende till ingången. Sun world Ba Na Hills ligger högt upp på ett berg, 1500 meter över havsnivå, och enda sättet att ta sig till toppen är via en linbana. Linbanefärden upp var fantastisk! Vi lämnade staden och färdades upp mot bergstopparna, halvvägs inser vi att vi kommer få en riktigt dimmig dag då vi färdas upp in i ett stort molntäcke. Riktigt coolt och den kända handbron blev ganska cool i dimma också. Bilden blev inte som jag tänkt mig, men det var ganska skönt med en dimmig och lite kallare dag.




Det vi inte visste när vi bestämde oss för att åka till Sun World Ba Na Hills var att det även fanns en gigantisk inomhus-arkadpark och en uppbyggd fejk-by. Byn är inspirerad av Europa och asiater åker hit för att "känna på" hur det är och ser ut i länder som Frankrike och Tyskland. Det var helt galet att kliva av den 20 minuters långa linebanefärden och stiga in i Europa. Byn var rejält julpyntad, det spelades julmusik och temperaturen hade sjunkit till kalla sjutton grader (????), julkänslorna flödade i kroppen. Men, det är en riktigt konstig grej att de byggt upp stad som ska efterlikna Europa och vi båda saknade det vardagliga livet som finns hemma. Här är det ingen som är bosatt utan gatorna kryllar av asiatiska turister. De som byggt fejkbyn har gjort ett riktigt bra jobb, det liknar verkligen Frankrike och Tyskland! Ser ni Notre Dame?




När den kalla temperaturen blev för mycket för oss gick vi in till inomhus-arkadparken. Tre våningar fyllda med allt från dansspel, bilrace, 3D filmer och olika åkattraktioner. Och det bästa av allt, ALLT var gratis! Vi passade på att prova på nästan alla olika attraktioner, filmer och arkadspel, allt sånt som man vägrar lägga pengar på hemma i Sverige. Våran favorit blev nog ett medelhögt frittfall som sträckte sig igenom alla tre våningar. Riktigt roligt!


Tror ni att Sun World Ba Na Hills nöjde sig med en handbro, arkadpark och en europeisk fejkby? Nej, såklart inte. I parken fanns det även flera olika tempel, inspirerade från olika länder. Utsmyckade med drakar, statyer och en gigantisk buddha. Och varför inte bygga en grekiskinspirerad trädgård när man ändå håller på? Ja, Ba Na Hills var en galen upplevelse och det kändes som att fanns inspirationer och byggnader från nästan hela världen. Det går nog inte att nämna en enda sak som INTE fanns i denna park. Vi spenderade en maxad heldag på Sun World Ba Na Hills, vilket jag skulle säga behövs om man vill promenera runt i alla områden och testa alla arkadspel.



Något som också var en riktigt rolig och konstig upplevelse var Da Nangs 3D museum, Art In Paradise. Vi hade sett att museet hade fått höga betyg på Tripadvisor och beslutade oss för att gå dit. Museet består av över 130 olika 3D målningar, med olika rum för olika teman, allt från natur, sagovärld och historia. Som koncept är detta hur roligt som helst och jag skulle säga att det är en utställning som passar alla åldrar. Idén går ut på att man ska posera framför väggarna för att få roliga och verklighetstrogna bilder. Problemet med just Da Nangs utställning var att belysningen var riktigt dålig och bildade reflektioner som förstör det verklighetstrogna upplevelserna. Trots detta tyckte jag att det var roligt att strosa runt och titta på det olika målningarna, vissa var fantastiskt bra gjorda. 




Da Nang är än så länge inte så turistigt så mina förväntningar på att få bra och god veganmat var väldigt låga. Men, till min förvåning var det mängder av vegetariska restauranger vars måltider oftast var veganska. För första gången på min och Hannes resa hittade vi vegetariska substitut och kunde för några måltider skippa att äta enbart grönsaker. Ngoc Chi blev ett av våra favoritställen, det är ett helveganskt ställe som är inriktade på nudelrätter. Till alla rätter går det att välja mellan biff, fisk eller kyckling, vad själva imitationen är gjord på lyckades vi inte få reda på. Men gott var det i alla fall! På An Lac Tam 2 fick vi för första gången testa Banh Xeo, vietnamesiska pannkakor gjorda på rismjöl. Vi beställde in 2 pannkakor var och fick in en hel tallrik full med grön mango, gurka, sallad/färska kryddor och rispapper. Efter en snabb genomgång fick vi visat för oss att man stoppar alla ingredienser i rispappret som man sedan rullar ihop till en liten vårrulle. Vårrullen doppas sedan i en fantastisk jordnötssås. Får ni möjlighet att testa Banh Xeo, GÖR DET! Vi gick tillbaka till samma ställe flera gånger för att det var så gott.


Under våra 5 nätter i Da Nang bodde vi på Khang Homestay, ett fantastiskt boende med världens mest omtänksamma ägare, Khang. Vi bodde i ett delat rum men var för det mesta ensamma. Rummet var rent, badrummet fräscht och det låg nära drakbron. På boendet bodde även en irländsk kille, Elton, som vi pratade med en hel del. Elton hade bott på boendet i nästan tre månader och tipsade om olika matställen och saker att se och göra i området. Vi åt lunch tillsammans ett flertal gånger också! Riktigt intressant att få prata med honom och höra vart han rest. Att lämna Khang Homestay var bland det jobbigaste jag gjort på resan. Efter att ha spenderat 5 dagar tillsammans hade boendet börjat kännas som hemma, och Khang och Elton kändes nästan som familj. Men, jag hade min riktiga familj att möta upp på Filippinerna och fick vinka ett tårfyllt hejdå till både Elton, Khang och Hanne. Tack finaste Hanne för en fantastisk resa!!!!

Khang och hans fru skjutsade mig till flygplatsen den 20:e December och jag påbörjade min resa till Cebu, Filippinerna. Med en övernattning i Ho Chi Minh landade jag dagen efter i Cebu. Den 21:a December klev jag av flyget och där stod dem, de finaste människorna jag vet. Som om de hoppat ut från min mobil stod de där, på riktigt, och väntade på mig. Nu har jag tre fantastiska veckor fyllda med så mycket kärlek och glädje! Tre veckor, en julafton och ett nyår tillsammans med min finaste familj. 

Vi hörs när vi börjat upptäcka Filippinerna! Och, GOD JUL!!