Tre helt skilda städer i Vietnam

Vi är tillbaka i Vietnam! Det land som för mer än en månad sen tog våra hjärtan med storm. Det land som i två veckor bjöd på en blandad natur med otroligt vackra landskap. Att få avsluta min och Hannes resa i Vietnam känns fantastiskt. Två veckor till att utforska detta vackra land. Under dessa två veckor vill vi se fyra olika städer och i skrivande stund har vi precis anlänt till vårat sista stopp. Men, jag tänker att vi spolar tillbaka tiden lite och börjar med vårat första stopp, Ho Chi Minh-staden. Vi flög från Yangon till Ho Chi Minh där vi skulle sova i tre nätter. Våran Ho Chi Minh upplevelse började sådär... Vi hade, som alltid, bokat boende i förväg och när vi blev avsläppta av våran taxichaufför förstod vi inte vart boendet låg. Taxin körde iväg och där stod vi, mitt på Bùi Viện Walking street och letade efter vårat hostel. Jag visade adressen till en servitris som pekade in mot en smal gränd mellan två barer. Vi gick igenom gränden, där helt vanliga människor satt och diskade, tittade på tv eller små pratade, och längst, längst in i gränden låg vårat boende Alley House. Vi gick in och möttes av ett tomt, trångt rum. Efter att vi försökt få kontakt med ägaren utan svar, hittade vi en vietnamesisk tjej som inte kunde engelska, och försökte fråga om vi kunde checka in. Hon ringde något samtal och sedan kom en suckande kvinna ner från övervåningen. "You need to pay now" var det första hon sa till oss. Vi blev båda två ganska tagna över hur allt hade gått till och stod ett tag och funderade på att byta boende direkt. Men, vi gick upp till vårat rum för att ta en titt och blev ännu mer chockade. Vi kom fram till ett litet, litet rum där två våningssängar stod. En tjej hade spritt ut sina saker runt om i rummet då hon bott på samma boende i ett år, och längst in låg ett trångt badrum. Det var som att kliva in i någons personliga rum och den säng vi skulle ha hade väldigt äckliga och gamla lakan. Jag och Hanne tittade på varandra och funderade länge på om vi skulle gå därifrån, allt kändes riktigt konstig. Men, vi bad ägaren byta lakan och stannade kvar på boendet. Så ja, Alley House är inget som vi rekommenderar.

Vi försökte spendera så mycket av våran tid ute för att slippa vara på vårat boende. Vi bodde väldigt centralt, vilket var positivt! Precis utanför vårat hostel låg som sagt Bùi Viện Walking street, Ho Chi Minhs Khao San road. Dagtid var vägen ganska lugn men på kvällarna öppnades barerna, musiken höjdes och människorna kom fram. Otroligt att alla barer spelar olika musik och liksom försöker överrösta varandra, galet att folk orkar sitta på ett ställe och stå ut med musiken. Men, vägen var riktigt cool och inte lika intensiv som Khao San road.

Under dagarna gick vi mest runt i staden. Jag fascineras väldigt över hur mycket julpynt som dykt upp. Jag har aldrig varit utomlands under jul och tänkte väl att julen inte riktigt firades i Asien, men julpynt är i alla fall något som det finns gott om. Vi gick förbi en kyrka som hade pyntats rejält och vid ett köpcentrum hölls det på att pyntas också. Jag uppskattar deras försök att få fram lite julstämning, vilket annars är ganska svårt när det är palmer och 30 grader. Jag och Hanne kollar på julkalendern varje morgon, lyssnar på julmusik och kollar in allt pynt, så lite julstämning får vi i alla fall.

En eftermiddag hade vi bestämt oss för att ta en drink på en av Ho Chi Minhs rooftop barer (Tack Mamma!). I väntan på att baren skulle öppna satte vi oss på en bänk vid en närliggande park. Efter en liten stund kom två tjejer fram till oss och berättade att det gärna vill öva på att prata engelska och undrade om vi skulle kunna tänka oss att prata med dem en stund. En stund visade sig bli nästan två timmar. Vi fick reda på massor om Vietnam, fick lära oss lite vietnamesiska och fick berätta lite om Sverige. Det som förvånade oss mest var synen på kvinnor och traditioner. Ho Chi Minh är för oss en väldigt modern stad och jag fick känslan av att staden är utvecklad och människorna utbildade. Men, tjejerna berättade att deras föräldrar förbjudit dem för att "skaffa" pojkvän då det skulle förstöra deras studier. Föräldrarna förväntar sig däremot att tjejerna skulle gifta sig innan 25, sedan skaffa barn och sedan hjälpa föräldrarna. Detta är tydligen ett väldigt vanligt tankesätt i Vietnam, vilket förvånade mig att landet fortfarande har kvar denna syn. En av tjejerna berättade att hon inspireras av europeiska kvinnor som är så självständiga och lever sina egna liv. Efter nästan två timmar var det dags för oss att säga hejdå och sedan bege oss till Chill skybar för en drink och en fantastisk utsikt. Jag har saknat storstäder lite och att få se Ho Chi Minh ovan ifrån, med alla höghus, var så mysigt!

Under våran sista dag i Ho Chi Minh gjorde vi en utflykt till Cu Chi tunnlarna. Cu chi-tunnlarna är ett omfattande nätverk av underjordiska tunnlar som grävdes under Vietnamkriget. Tunnlarna användes som gömställe för de vietnamesiska soldaterna och fungerade bl.a. som kommunikations- och försörjningsvägar, sjukhus och mat/vapen förvaring. Under våran utflykt fick vi en guidad tur runt området. Det finns mycket bevarat från krigstiden och Hanne fick testa att gå ner i en tunnel, som var i ursprungsstorleken, otroligt liten. "Termitbot" nedanför är ett luftrör, vietnameserna skapade dessa för att få ner luft till tunnlarna och valde att forma de som termitbon för att amerikanerna inte skulle förstå att det var luftröret. Avslutningsvis fick vi prova att krypa igenom en tunnelsträcka på 50 meter. Otroligt trångt att ta sig fram och väldigt varmt. Som tur var hade det installerats lampor i tunnlarna så att man såg vart man skulle gå, men dessa lampor fanns inte förr så det måste ha varit helt becksvart.

Maten i Ho Chi Minh var över förväntan! Jag hittade "Vicolo1" som hade jättegod vegansk pizza och sedan åt vi mest våra efterlängtade Banh Mih. Älskar Vietnam och deras baguetter! Vi testade även banh bao, steamed buns, med sötpotatisfyllning. En luftig bulle fylld med en slät kräm. Förvånansvärt goda!

Efter tre nätter tog vi bussen vidare mot Mui Ne, för att ÄNTLIGEN få lite sol och bad igen. Vi hade bokat ett tält på LongSon backpacker paradise. Ja ni läste rätt, vi bodde i ett tält på stranden! LongSon låg en bit utanför Mui Ne centrum, så vi spenderade nästan all vår tid på boendet men det var helt okej med oss då det fanns en privat strand. Vi fick äntligen chansen att få steka i solen, hoppa i vågorna och bara ta det lugnt. Fantastiskt skönt, jättekul att få campa och så mysigt boende! Eller ja, boendet drivs av både anställda och volontärer, volontärerna är fantastiska och gör verkligen hela stället, medan de anställda inte riktigt har någon koll. Det enda negativa med LongSon var att deras mat var både dyr och dålig, jag åt mängder av pommes under våran vistelse mest för att det var lite billigare och smakade okej.

En eftermiddag tog vi den lokala bussen, som gick precis utanför boendet, och åkte ner till Mui Ne's kända röda sanddynor. Mui Ne är mest känt för sina stränder men även för att det finns två stora områden med både röda och vita sanddynor. Vi valde att åka till de röda då de kändes mer annorlunda än de vita. Bussen stannade mitt i centrum med byn på ena sidan och sanddynorna på andra sidan, väldigt coolt att sanddynorna låg så nära centrum. Vi spenderade nästan två timmar vid dynorna, glidandes ner för backarna, fotandes och njöt av solnedgången. Det gick runt några kvinnor som försökte sälja stjärtlappsliknande-bitar som man kunde använda för att åka nerför dynorna. Vi valde att åka på fötterna istället, för en stund kände vi oss som små barn igen. Riktigt rolig upplevelse och roligt med en aktivitet som skiljer sig så från allt annat vi gjort. Så fort man klev av bussen kändes som att man kommit till en gigantisk öken och helt lämnat den bebodda staden.

Efter några sandiga dagar i Mui Ne var våran plan att åka till Da Nang. Vi hade bokat boende och skulle bara boka buss till Da Nang via vårat boende. Till våran förvåning visade det sig att det inte gick någon buss till Da Nang utan att bussen endast gick till Hoi An, platsen vi skulle till efter Da Nang. Flera volontärer berättade att det egentligen är smartare att åka till Hoi An först och sedan till Da Nang, så vi blev lite ställda då vi hade bokat ett boende som inte gick att avboka. Vi började tänka om och beslutade oss för att det bästa vore att åka till Hoi An först och sedan till Da Nang. Så vi lånade receptionens telefon och försökte ringa till vårat bokade boende. Efter att vi provat ett flertal olika nummer kom vi fram och lyckades göra oss förstådda. När vi lyckats ändra våra boenden var det bara att boka buss till Hoi An. En 17 timmars lång bussresa med så mycket krångel och ovisshet var det som väntade oss. När vi bokade bussen fick vi ingen biljett, vilket direkt gjorde oss oroliga då vi ALLTID fått biljett tidigare. Men, boendet insisterade på att det inte skulle behövas så vi litade på dem. Vi skulle bli upphämtade mellan 12:30-13:30 och 13:40 rullade bussen in och vi klev på. Bussen var full av vietnameser och busschauffören kunde inte ett ord engelska, han viftade med händerna och skickade oss längst bak i bussen. Lyxigt nog fick vi tre liggande säten för oss själva och njöt av att kunna sträcka ut oss. Denna buss varade dock bara 3 av våra 17 timmar, sedan väntade ett bussbyte i Nha Trang. Vi klev av bussen och försökte fråga busschauffören vart vi skulle gå, då vi inte hade fått någon information. Chauffören hänvisade oss till två motorcyklar som skulle skjutsa oss OCH all våran packning till busskontoret. När jag satt bakom den äldre mannen på motorcykeln var jag så stressad. Han skulle lätt ha kunnat kört iväg mig någon annanstans eller så kunde vi krockat då den äldre mannen körde riktigt dåligt. Men, vi kom fram till busskontoret och fick vänta i ovisshet i 1 1/2 timme. Tillslut kom en liten buss och skjutsade oss till en större buss som skulle ta oss till Hoi An. Även på denna buss var det bara vietnameser och chauffören kunde inte ett enda ord engelska. Under våra resterande timmar sov vi i kanske 2 timmar och vaknade varje gång bussen stannade för att kolla om det var då vi skulle gå av. Men chauffören sa till i god tid innan vi skulle gå av så det var ingen fara. En tuff bussresa senare kom vi fram till mitt efterlängtade Hoi An.

Hoi An är en av Vietnams äldsta städer och finns med på UNESCOS världsarvslista. Staden har kvar byggnader och vägar från 1500- till 1800-talet. Hit åker man för att se ett välbevarat exempel på en sydostasiatisk handelshamn. Staden påminner mig väldigt mycket om Venedig med sina smala gränder, gamla hus och att staden kretsar kring en flod. Jag spenderade mycket tid med att bara promenera runt på gatorna tittande på alla byggnader. Det var även väldigt mysigt att sitta vid floden och titta på alla människor, på floden och bara iaktta världen. Staden är full med lyktor som hänger vid vägarna, på restauranger och på båtarna. Så otroligt vackert.

 Den vackra staden blev nästan ännu vackrare när solen gått ner och det blev mörkt. Hoi An känns som en stad som kommer till liv på kvällarna, människorna kommer fram, lyktorna tänds och det infinner sig ett lugn hos alla. Staden är väldigt romantisk och trots alla människor är det alltid en lugn stämning. På kvällarna beger sig många ut på en kort båttur på floden. Det säljs även små lyckoljus, tända ljus i små färgglada former, som man långsamt ska släppa ner på floden. Vattnet fylls med små lyckoljus och färgglada båtar medan gatorna får ljus från alla lyktor. En kille stod vid en restaurang och sjöng så vi satte oss utanför och njöt av musiken och utsikten. Galet vackert.

Hoi An är även känt för sin mat och det finns ett flertal maträtter som har sitt ursprung i denna stad. Jag testade Cao Lau, en typ av nudelrätt med grönsaker. Cao Lau var riktigt gott och nudlarna var till skillnad från risnudlar riktigt tjocka och hade bra tuggmotstånd. Jag har även hittat min absoluta favorit banh mi här i Hoi An, "Phi Banh Mi"! En baguette med avokado, tofu, grönsaker och egengjord chilisås. FANTASTISK! Tror att jag köpte fyra stycken på två dagar. Är man inte sugen på vietnamesisk mat fanns det väldigt många veganska restauranger i Hoi An! Jag åt en väldigt god gröt med frukt på Rosie´s Café, som annars hade flera olika veganska alternativ. Positivt överraskad över hur bra veganutbud det var i Hoi An.

Det blev några riktigt intensiva dagar med få dagar på flera ställen. Men, jag tycker ändå att det blev bra. Det kändes som att vi hann med det mesta vi ville göra i alla städer och jag gillar blandningen vi fick under dessa dagar. Vi har nu kommit fram till vårat sista stopp, Da Nang. Vi har än så länge inga stora planer så vi får se vad vi hittar på.

Vi hörs!