Regnskog, vattenfall och fallskärmshoppning

Vi anledde som sagt två dagar tidigare till Cairns. Två dagar som spenderades vid lagunen, då det var strålande sol, över 35 grader och mer än 75% luftfuktighet. Ett stort antal människor som vi träffat längst östkusten var i Cairns samtidigt som oss så vi hann umgås med dem i flera dagar. De fyra första dagarna promenerade vi mellan vårat hostel och lagunen. Antingen lagade vi mat, låg i poolen eller stekte i solen. Det var så skönt att för första gången landa och tillbringa fler än 3 nätter på samma ställe. Vi införde en rutin där vi varannan dag gick ut till Gilligan's, en av de största backpacker klubbarna. Vi dansade till tidigt på morgonen och träffade både gamla och nya kompisar. Vilket fantastiskt liv jag får leva, hörrni.

Efter fyra dagar av slappande var det dags att aktivera oss. Olivia skulle för första gången dyka!! Vi gick upp tidigt och promenerade till hamnen där vi möttes av dagens dykteam. Vi fick snabbt våran utrustning och sedan bar det ut mot det stora Barriärrevet. Eftersom att jag redan är en certifierad dykare fick jag tillsammans med en annan tjej dyka med en egen instruktör. Medan Olivia och alla andra delades upp i små grupper för att för första gången bege sig neråt. Olivia klarade de fyra testerna som behövdes göras men blev rädd när dykarna fortsatte neråt, och valde då att snorkla istället. Vill ni ha en ärlig åsikt på Barriärrevet? När vi gick ner till cirka 10 meter, tappade jag andan. Det var som att komma ner till ett akvarium. Sikten var fantastiskt och det var en enorm variation på korallerna, som alla såg ut att må riktigt bra. Jag blev otroligt imponerad. Men, när vi sedan gick ner mot våra 18 meter förvandlades de färgglada, levande korallerna till gråa, döda koraller med några enstaka fiskar. Mitt hjärta värkte av att se hur stora delar av korallerna som mådde dåligt. Och, skillnaden mellan de koraller i de grunda vattnet och på de djupa chockerade mig. I det stora hela är jag nöjd över att vi tog oss ut. Och riktigt imponerande över första ögonkontakten med Barriärrevet. Men, det är stora delar som inte mår bra.

Dagen efter väntade en heldags utflykt till regnskogen, Daintree rainforest för att vara exakt. Vi startade dagen med en utsiktsplats över havet, kustvägen och landskapet. Sedan väntade en fikapaus vid Four Mile Beach. Vägen från stranden till regnskogen är en av de mest sceniska åkturer jag haft på länge, och det skiljer sig otroligt från resten av Australien. Stora fält, höga berg och fantastiskt gröna landskap. Det påminner lite om Hawaii och delar av Sydostasien.

Efter en snabb färjetur anlände vi till regnskogen Daintree, världens äldsta regnskog. Växtriket är ett av de mest varierade och det finns plantor som fanns redan på dinosauriernas tid. Vi åkte igenom allt från höga träd, kala plättar och långa stränder. Stränderna går inte att bada på här heller, inte på grund av stingande djur utan på grund av krokodilerna som lurar i vattnet. För något år sedan hade två kvinnor promenerat längst stranden, fötterna plaskandes i vattnet. Helt plötsligt rycktes en av kvinnorna ut i vattnet, en krokodil hade fått tag på hennes fot och det var slutet på hennes resa.  För att vara på den säkra sidan höll vi oss långt ifrån vattnet.

 

Dagen avslutades med en båttur längst en flod som rinner igenom regnskogen. Turens huvudsyfte var att försöka se just krokodiler. Är man här under vintern (Juni- Augusti) finns här ett femtiotal krokodiler och guiden berättade att man måste ha ganska tur för att se djuren under sommaren. Tur hade vi allt och vi fick se i alla fall fyra stycken mellanstora krokodiler. Riktigt coolt!

Under utflyktsdag tre hade vi periodvis spöregn, vilket inte gjorde oss så mycket då vi skulle spendera halva dagen med att vara i vattnet. Denna gång var det vattenfall som väntade. Vi började vid Josefin Falls, ett vattenfall som är mest känt för sin naturliga vattenrutschkana. Lite läskigt, men väääldigt kul! Sedan åkte vi vidare mot ännu en regnskog där vi gick en liten promenad med våran guide. En regnig och kall eftermiddag avslutades vid Milla Milla Falls, ett fantastiskt vackert vattenfall. Och sedan ett dopp i en sjö, som till våra förtjusning var ganska varm.

Efter tre intensiva utflyktsdagar var en heldag vid lagunen allt vi bad om. Under dessa dagar hann även våra älskade göteborgare komma upp till Cairns, så vi fick en mysig dag tillsammans med Wilma, Albin och Tora. Allt jag behöver i livet är dessa människor, sol och en pool. Det blev ingen utgång denna dag då vi dagen efter skulle upp riktigt tidigt för att fira att jag varit borta i SEX månader!!! Hur galet är inte det?

Den 10:de Mars ställde jag och Olivia alarm på 05:45, fick skjuts av våran supersnälla host Sheere. Japp, vi passade på att prova couchsurfing tillsammans med Tora i Cairns. Sheere skjutsade oss till Skydive Australias huvudkontor. Ni läste rätt 07:00 hoppade vi ut från ett flygplan,  över 2000 meter ovanför marken. Vi fick på oss våran utrustning, hälsade på varsin instruktör och satte oss i en buss på väg mot flygplatsen. Under vägen till flyget hann himlen öppna sig och det började regna. Regnet höll i sig även när vi bytte från bussen till flyget, men efter att ha lättat från Cairns lyckades vi hitta en glimt med sol. Känslan att falla fritt i en minut är det galnaste jag gjort. Det var HELT fantastiskt. Efter en minuts fritt fall utlöstes fallskärmen och vi seglade långsamt neråt i cirka 6-7 minuter. Helt klart det bästa sättet att fira sex månaders resande på. TACK Olivia för att du tvingade med mig. Resten av dagen firades med våfflor, våra favoritsvenskar och en sista utgång till Gilligan's.

Efter en sorlgigt "detta är inte hejdå, utan vi ses", lämnade vi Wilma, Albin och Cairns för att återigen flyga till Sydney. Denna gång hade vi turen att vi fick med oss Tora! Väl i Sydney anlände även Hanna, min nästa resekompis. Vi hade två fantastiska dagar i Sydney, där jag och Olivia fick agera guider och visa runt Tora och Hanna i våran favvostad. Vi hann med våran favoritpromenad och kustpromenaden Bondi - Coogee.

Jag har nu tvingats säga två till "detta är inte hejdå utan vi ses" till både Olivia och Tora. Olivia som har varit min klippa i mer än två månader. Så otroligt mycket vi har hunnit göra och hittat på. Mina månader i Australien är något som jag kommer tänka tillbaka till när jag vid 80års ålder sitter i en gungstol på ålderdomshemmet. Tack Olivia, tack Australien!  Jag saknar er redan.

Nu bär det av mot Nya Zeeland!