Vårat framtida hem och världens största sand ö

Noosa, den lilla staden som fångade våra hjärtan. Staden påminner lite om Byron Bay, men den är lite större och har lite vackrare landskap. Den avslappnade och mysiga känslan och stämningen som finns i Byron finns här med. De flesta går barfota, ofta bärandes på en surfbräda, och på de små caféerna och restaurangerna sitter finklädda pensionärer, delar på en flaska vin och njuter av livet. Tillsammans med Wilma och Albin (göteborgkompisarna) har vi redan börjat planera våra framtida liv här. Tre villor bredvid varandra, där våra surfande små barn, med krulligt hår, kan springa runt barfota runt staden och leka. Vi fick en solig och lugn första dag som mestadels spenderades på stranden. Ju mer norrut vi kommer desto farligare djur finns det, vilket gör att man lite högre upp inte kan bada i havet då det lever både små livsfarliga maneter och stingrockor längs strandkanten. Man kan såklart bada, men då krävs det att man har på sig en så kallad ”sting suit”. Noosa är den nästsista staden där man enkelt kan gå och ta sig ett havsdopp, vilket vi tog vara på till fullo. Under vår första kväll väntade en genomgång inför nästkommande dagars äventyr.

Dagen efter började vårt äventyr, den, för många, största höjdpunkten i Australien. Klockan ställdes på 05:45, vi packade ihop våra sista saker, åt en snabb frukost och var vid 6:30 redo att checka ut och lämna in våra stora ryggsäckar. Vi hade med oss varsin liten ryggsäck packad med ett ombyte, badkläder, handduk och myggmedel. Sedan väntade en nästan 3 timmars lång bussresa som skulle ta oss från Noosa till Rainbow Beach. Där väntade fyra strandjeepar som skulle vara vårat fortsatta transportmedel. Efter en snabb indelning hade alla en bil att sitta i och vi körde vidare mot en färja som skulle ta oss till Fraser Island, världens största sand ö. På sandön växer mängder av träd, det finns t.om. en liten regnskog, vilket gör ön väldigt fascinerande. Man kan inte bada i havet som omringar Fraser p.g.a. hajar, maneter och mantor, utan vill man svalka sig görs detta i olika typer av sjöar eller floder. Fraser Island är alltså världens största sand ö med både grönskande växtlighet OCH färskvattensjöar. Fantastiskt coolt.

 

Tror ni att det finns asfalterade eller grusiga vägar på ön? Svaret är nej. Våra strandjeepar körde längs den kritvita sandstranden, nästintill det turkosa vattnet. Det gällde att akta sig för de stora havsörnarna, vildhundarna (dingos) och ett och annat propellerflygplan men annars hade vi stranden nästan helt för oss själva. Vår grupp bestod av 31 ungdomar och en guide, gör ni den snabba matten inser ni att guiden inte kan köra alla fyra bilar samtidigt. Utan tre av bilarna fick de som fyllt minst 21 år och haft körkort i 2 år turas om att köra. Jag och Olivia hamnade i samma bil som Todd, vår guide, vilket kändes väldigt tryggt. Att köra utan riktiga vägar gör att det då och då blir riktigt skumpigt och slirigt, min åksjuka fick periodvis kämpa på rejält. Men, riktigt, riktigt häftigt!

 

Vi spenderade tre dagar och två nätter på Fraser Island. Vi visste redan när vi bokade turen att vi under dessa två nätter skulle sova i tält och vara utan dusch. För oss, som varit utan dusch i en vecka i Tasmanien, var det ingen stor grej, men flera i vår grupp tog hårt på ”inga duschar”-biten. Det var första gången för mig att tälta i ett fuktigt och varmt klimat, och sovsäckarna som vi hyrt behövdes absolut inte. Vi slet av oss de mesta av våra kläder och fick kämpa i den fuktiga och klibbiga hettan. Så ja, efter tre dagar av mer än 30+ grader och konstant svettandes var en dusch riktigt välkommen.

Under dagarna åkte vi runt Fraser Island och fick höra allt från historia och myter om ön. Vi stannade till flertals gånger för att svalka oss i sjöarna, Lake Mackenzie var otroligt vacker. Vid ett tillfälle klättrade vi upp för en klippa för att få utsikt över ön samt för att kika efter hajar och sköldpaddor. Tyvärr såg vi inga vattendjur. Klippan kallades ”Indians head”, Frasers mest östliga punkt, och har fått sitt namn då det sägs att urinvånarna slängdes ner i havet från denna klippa när man ville ta över Fraser. Vi åkte även förbi ett gammalt skepp som legat där väldigt länge. Fartyget byggdes 1905 och användes först som en fin båt, likt Titanic, med rutten mellan Sydney och Auckland. Men under första världskriget ändrades användningsområdet och båten blev ett sjukhusskepp i Europa. Skeppet såldes sedan till Japan men en cyklon förde skeppet till Fraser, där den nu fortfarande ligger. När det till sist hamnade på Fraser Island använde den australienska militären båten som test/övningsobjekt.

 

Efter två nätter på Fraser och en efterlängtad dusch var i återigen tillbaka i Noosa, redo att fortsätta upptäcka allt staden hade att erbjuda. Redan dagen efter vi kommit tillbaka väntade en, vad vi trodde, lugn och avslappnad paddlingstur längs flodområdet Everglades. Flodområdet var fantastiskt vackert med spegelreflektioner av träden i vattnet. Det känns som ett sådant område där krokodiler ska gilla att vara, men till vår lättnad fanns det endast småfisk och myggor. Vi hade dagen innan stekt pannkakor och hade med oss en klassisk skolutflyktslunch. Vi paddlade i sammanlagt tre timmar, tills kroppen skrek av värk. Trötta men nöjda återvände vi till vårt hostel för att resten av dagen umgås med Wilma och Albin.

Under vår sista dag i Noosa gick vi en kustpromenad från Noosas största strand till Fairy Pools, naturliga tidvattens pooler. Promenaden till poolerna var den sista droppen vi behövde för att inse att våra hjärtan hör hemma i denna stad. Längs promenaden ligger mängder av tomma paradisliknande sandstränder. Blir man för varm är det bara att stanna på vägen och ta sig ett dopp på en helt egen strand. Det var en del människor vid Fairy Pools, vilket jag förstår då de var otroligt vackra. Det finns två olika pooler, var av den ena var lite svårare att ta sig till = mindre människor. Efter några dopp i poolerna och ännu en pannkakslunch drog vi oss tillbaka till Noosas huvudstrand. På vägen tillbaka såg Olivia en man som stod och kollade upp mot ett träd, nyfikna som vi är ställde vi oss bredvid och fick se vår första koala!! Allt vi ville var att gosa med den söta krabaten, men vi lät hen få sova ifred. SÅ söt! Väl tillbaka på huvudstranden skulle vi ”bara” sola en stund = vi däckade i solen under flera timmar. Utvilade väntade ”Ladies night” på vårat hostel, där alla tjejer fick gratis drinkar. Tillsammans med Wilma och Albin hade vi en underbar kväll och fick ett fantastiskt avslut på vår vistelse i Noosa.

 

På återseende Noosa!