Vi fick fyra fantastiska veckor i Vietnam
fyllda med äventyr, en gnutta kaos och glädje i mängder. Vietnam är ett väldigt
varierande land, med allt från sockertoppsberg, sanddyner, storstäder och
sandstränder. Av alla nya länder som jag åkt till är Vietnam hitintills mitt
favoritland. Jag älskar variationen som finns på landskapet, jag älskar maten
och alla människor som vi fick träffa. Vi spenderade två veckor i norra Vietnam
och sedan ytterligare två veckor i södra Vietnam. Under våra fyra veckor hann
vi besöka Hanoi, Sa Pa, Cat Ba, Ho Chi Minh, Mui Ne, Hoi An och Da Nang. När vi
tittar tillbaka på de städer vi besökte är det ingen stad som vi inte skulle
rekommendera. Men, det finns tre städer som vi gillat lite extra. Våran
absoluta favoritstad blev Cat Ba. En kuststad som är omringad av små och stora öar. Cat
Ba är en billigare variant på Ha Long Bay, som ni säkert hört talas om. För oss
är Cat Ba perfekt. Det fanns både stränder och hav men även berg att klättra
uppför. Staden hade ett väldigt mysigt centrum, fylld med olika restauranger i
olika prisklasser. Centrumet kändes aldrig dött utan det var alltid något som
hände. Jag älskade Cat Ba och speciellt landskapet runt omkring. Är det någon
stad som jag drömmer mig bort till så är det Cat Ba.
Våran andra stad som vi gillade lite, lite mer var Hoi An. Den gamla fiskebyn med sina vackra byggnader som var dekorerade med färgglada lyktor. På dagarna promenerade vi runt i de gamla delarna av Hoi An, tittade på den gamla arkitekturen och satt vid floden. Staden blev ännu vackrare när solen gått ner, när alla lyktor tändes och floden fylldes med färgglada båtar och människor som varsamt släppte ner lyckoljus i floden. Hoi An är en väldigt turistig stad, men trots det infann det sig ett lugn vilket bidrog till en väldigt avslappnad stämning. Promenaderna längs floden är något som jag länge kommer minnas. För mig blev Hoi An ett avbrott från våra ganska intensiva dagar. När vi kom hit kunde jag slappna av helt och bara njuta.
Den tredje staden som fångande våra hjärtan
lite extra, var storstaden Hanoi. Hanoi var vårat första möte med Vietnam och
vi blev överraskade båda två. Trots att staden var väldigt stor och hektisk,
med galen trafik, lyckades vi hitta lugna och mysiga områden. Hanoi är verkligen
en fantastisk storstad, här finns allt från gamla stadsdelar, parker och galna
trafikerade vägar. Vi föll extra mycket för de vackra parkområdena som fanns
och även de gamla kvarteren som bjöd på vackra byggnader och party. Om vi
jämför Ho Chi Minh med Hanoi, vinner Hanoi alla dagar i veckan. Hanoi har en
mysigare stämning och erbjuder väldigt många fler aktiviteter.
I besökte sju olika städer och bodde på minst
lika många boenden. Våran budget gjorde att vi inte kunde lägga pengar på några
lyxboende men vi hittade två stycken som vi verkligen gillade. Vi var i Hanoi
två gånger och bodde på Happy Feet hostel båda gångerna. Happy Feet
ligger i de gamla delarna av Hanoi, vilket är vårat favoritområde. Boendet hade
en av de bästa sängarna som jag haft på resan. Det finns olika delade rum, men
man får en stor, stabil säng med gardiner för sängen och en egen lampa (alla
krav vi har). Det var riktigt fräscht och vi hade svårt att förstå att det
kostade 30 kr/pers för en natt, inklusive frukost! Det andra boendet som stack
ut lite extra var Khang Homestay i Da Nang. Även på detta boende var det ett
delat rum, med stabila sängar och gardiner. Det som stack ut mest med Khang
Homestay var ägaren, Khang. Khang behandlade oss som att vi var en del av hans
familj. Vi pratade mycket med honom och han kom med tips om Da Nang och hjälpte
oss med allt och lite till. När jag lämnade Khang Homestay var det som att
lämna mitt egna hem. Vi bodde för 27 kronor hos Khang, dock utan frukost men
med en så hjälpsam och omtänksam värd. Jag vill åka tillbaka till Da Nang bara för
att få bo hos Khang och hans familj igen.
Av de länder som jag och Hanne besökte är
Vietnam det land där vi kunnat testa flest lokala maträtter. Vi har smakat allt
från nudelrätter från Hoi An till olika sorters baguetter. Vi har blivit
positivt överraskade över alla lokala maträtter som vi smakat. Men, mest
överraskande blev vi när vi tillslut vågade smaka Banh Bao. Banh Bao är ett
ångat degknyte med olika sorters innehåll. Det finns både salta och söta
knyten. De salta innehåller kött, för det mesta, men jag lyckades hitta en banh
bao med svamp, tofu och grönsaker i (SÅ god). Det söta banh bao:n innehåller frukter eller grönsaker i puréform. Vi testade en lila, med smak av taro (?). Till våran
förvåning var den riktigt god. Degen smakar som ett lite kladdigare bröd och
innehållet är sött. Sen den dagen åt vi Banh Baos så ofta vi kunde.
Den lokalarätt som vi åt mest av var banh mi.
Banh Mi är rätt och slätt en baguette med fyllning. Oftast innehåller den
leverpastej, ägg, kött, picklade grönsaker, gurka, chilisås och koriander. Men, vi har testat en
mängd olika veganska varianter. När vi var lite småhungriga gick vi alltid till
närmste banh mi-stånd och köpte baguetter fyllda med koriander, gurka och
chilisås. Ibland hittade vi även baguetter med tofu och avokado, SÅÅÅ
gott. Under fyra veckor gick vi kanske max fyra dagar utan att äta en banh mi.
Se till att ta bort pate, annars får ni leverpastej på... Gör inte det
misstaget!
När vi ändå är inne på saker som ni måste
prova, kan vi ta våra "detta MÅSTE ni göra om ni åker till Vietnam".
På första plats kommer våran båttur runt Cat Ba. Vi bokade en heldagsutflykt
med Green Trail Travel som tog oss ut för att se alla små öar som finns runt Cat Ba.
Det var magiskt vackert att långsamt tuffa fram längst öarna. Vi fick möjlighet att paddla kajak bland öarna, igenom små grottor och ut till platser dit de stora båtarna inte når. Vi avslutade
utflykten med att klättra upp på ett berg vid ön Monkey Island. Utsikten
från toppen av ön var helt fantastisk. Uppifrån såg man alla små öar och båtar
som låg utspridda längs bukten. Vi var otroligt nöjda med utflykten och det är
en solklar etta på listan "MÅSTE göra i Vietnam".
Vi skulle också rekommendera att man tar några
dagar i Sa Pa för att vandra. Vi hade flera dagar som vi promenerade runt i
närområdet, bara för att ta in den vackra naturen. Under en dag bestämde vi oss
för att hyra en guide som tog oss genom flera olika byar, genom bambuskog och
upp på bergskullar. Sa Pa har ett landskap som skiljer sig allt annat vi sätt
och vi är så nöjda med våra vandringsdagar. Att vandra längs risfälten, genom
bambuskogen och upp på bergen var fantastisk, ett magiskt landskap som absolut
inte får missas om man åker till Vietnam.
Den tredje saken som vi anser att man MÅSTE
göra om man åker till Vietnam är att se de röda sanddynerna i Mui Ne. Mui Ne är
en liten fiskby i södra Vietnam som är mest känt för sina stränder och
sanddyner. Vi åkte till Mui Ne mestadels för att få se de röda sanddynerna, och
det var SÅ värt det. Vi fick tipset om att åka till dynerna för att se
solnedgången och åkte dit en stund innan solen skulle gå ner. Sanddynerna
ligger en liten bit utanför själva "centrum" men går att nå via en
lokalbuss, eller taxi. Jag trodde att det skulle vara ett ganska litet område,
men blev väldigt överraskad när sanddynerna bredde ut sig över ett hyfsat stort
område. Riktigt häftigt att se hur landskapet blir kalt och övergår från stad
till sand. Vi spenderade några timmar vid sanddynerna, fotandes, hoppandes och
springandes. Här känner man sig definitivt som ett barn igen och ett måste för
våran del!
Om ni trodde att fyra veckor i Vietnam bara
var en dans på rosor så har ni fel. Vi var med om en del stress, långa
bussresor och jobbiga dagar. Här kommer de tre mest negativa minne som etsat
sig fast i huvudet på oss. Det värsta, som satte sig fast i huvudet direkt och som
påverkade resten av våran resa, var när Hanne upptäckte att hon blivit biten av
vägglöss. Vi hade spenderat några nätter i Sa Pa innan Hanne en morgon vaknar
upp helt rödprickig. Vi tittade på varandra och undrade vad i hela friden det
kunde vara. Ha i åtanke här att ingen av oss drabbats av vägglöss tidigare och
gärna hade önskat att det var typ myggbett... Efter en snabb googling förstår
vi att det är vägglöss/bedbugs som bitit Hanne på både armar, rygg och ben. Vi
drog snabbt kopplingen till att det måste kommit från vårat boende i Bangkok, där
Hanne sett ett ljust, litet kryp i sängen. Men, paniken som inkom under de
kommande dagarna var enorm. Hade vi vägglöss i väskan? Fanns det vägglöss i
våran nuvarande säng? Skulle det komma fler? Båda två fattade ett nästintill maniskt beteende och satt fastklistrade vid våra mobiler, för att få tag på all
information som fanns ute på nätet. Det visade sig att det inte fanns så mycket
som vi kunde göra. Vi skulle tvätta kläderna, men det fick inte Hannes bett,
som bara blev fler och fler, att försvinna. Till våran förvåning var betten kvar i flera veckor. Från den upptäckten var vi alltid
riktigt noga med att undersöka varje ny säng som vi kom till. Men obehaget la
sig inte riktigt utan fanns med genom hela resan. Som tur var kliade Hannes
bett inte så mycket, vilket var en liten tröst trots allt.
Vårat andra negativa minne var vårat boende i
Ho Chi Minh, Alley House. Ett av, om inte, det värsta boendet vi bott på under
hela resan. Vi hade väldiga problem med att ens hitta till boendet, som visade sig ligga inne i en smal gränd. När vi väl hittat dit, fanns det ingen som tog emot oss
även fast vi kom dit exakt den tid vi anmält att vi skulle komma. Efter ett tag
får vi tag på ägaren som suckar när hon ser oss. Hon visar upp oss till våra rum, ett trångt utrymme med riktigt snuskiga lakan. Efter lite argumenterade får vi nya lakan men boendet blir inte bättre för det. Vi delar rum med en tjej som bott där i över ett år, vilket har resulterat i att hennes saker är exakt överallt. Vi hittar hårstrån på varenda yta av rummet. Det lilla badrum som finns ser riktigt dåligt ut och kranen är felmonterad. Som om det inte vore nog, så ser en av våra rumskompisar till så att det blir stopp i toaletten under våran sista dag. "Vi går in i överlevnads-mood nu, Moa" sa Hanne under våran första natt. Och lite så blev det. Vi överlevde tre nätter på detta boendet, men det var knappt. Aldrig har det varit så skönt att lämna en stad som denna gång.
Det enda transportmedlet som vi använde oss av i Vietnam var bussar, vilket för det mesta funkade riktigt bra. När vi var i Laos drömde vi oss tillbaka till sleeper-bussarna som vi åkte med till Cat Ba och Sa Pa. De sätena där man liksom halvlåg i under hela resans gång. Oftast fick man en filt och ibland även vatten. Dessa lyxturer är en av alla anledningar till att Vietnam är så fantastiskt. Men, vi fick en busstur som var riktigt, riktigt jobbig. Vi skulle ta oss från Mui Ne till Hoi An, en 17 timmars lång bussresa. Det jobbigaste var inte att åka buss i 17 timmar, utan det var ovissheten. Vi hade bokat en buss via vårat boende och fick ingen biljett alls. Vi fick inte reda på att vi skulle byta buss efter 3 timmar och sedan behöva sätta oss bakom en gammal man på motorcykel. Vi fick inte reda på att den gamla mannen skulle köra oss till ett kontor där vi i en timme skulle vänta på nästa buss. Ingen sa att den sista bussen skulle vara riktigt sunkig och att det inte skulle finnas någon på bussen som kunde engelska. Vi fick inte någon koll på om vi skulle bli väckta eller ej när det var våran tur att gå av, utan låg i ovisshet halvsovande i 10 timmar. Ovissheten under våra 17 timmar på resande fot var det jobbigaste mitt kontrollbehov-iga jag upplevt. Vi hade ingen koll alls och tvingades förlita oss på slumpmässiga människor, som inte kunde engelska.
Som tur var hade vi inte så värst många negativa minnen, utan det är de positiva överraskningarna och ögonblicken som etsar sig fast som hårdast. Mitt mest minnesvärda ögonblick från alla våra dagar i Vietnam är en solnedgång i Cat Ba. Vi hade under flera dagar försökt klättra upp till Canon Fort i Cat Ba, för att se solnedgången. Varje gång vi påbörjat våran klättring mötte vi människor som sa att fortet var stängt och att det var lika bra att vända om, vilket vi gjorde. Men, så tillslut bestämde vi oss för att klättra upp ändå, och fick tipset av två tjejer att man kunde klättra upp på ett berg precis intill Canon Fort. Från berget fick man en fantastiskt vy över hela Cat Ba's centrum och de små öarna utanför bukten. Vi satte oss ner på klippkanten och sög in utsikten och solens nedgång. Dagen efter kom vi tillbaka för att återigen få njuta av landskapet. Helt fantastiskt vackert!
Vårat andra minnesvärda ögonblick är från Hanoi. Vi hade varit ute på en rejäl promenad och såg på kartan att vi närmade oss ett grönområde, vilket visade sig vara en park. Vi bestämde för att svänga förbi och kolla in vad det var och överrumplades över hur vacker parken var. Hồ Bảy Mẫu var en park som för det mesta användes av lokalbefolkningen. Folk var ute på hundpromenader, motionsrundor och familjepicknickar. Parken gick runt en sjö, vilket gjorde den ännu vackrare. För oss båda blir det ett minnesvärt ögonblick, då det kom så oväntat. Helt plötsligt dök det upp en lugn oas, i mitten av hektiska Hanoi. En lugn oas där vi spenderade flera timmar, med att bara promenera och sitta vid vattnet. Chockerande mysigt!
Vårat tredje mest minnesvärda ögonblick är den galna parken Sun World Ba Na Hills, i Da Nang. Bara det faktum att det har byggts upp en europeisk fejk-by på ett berg, 1500 meter över havsnivå. Och, att man tillsammans med byn byggt en gigantiskt arkadpark OCH ett flertal fejkade tempel. Är inte det galet, då vet jag inte vad. Men, det som gör Ba Na Hills så minnesvärt är hur galet vackert och coolt allt såg ut. Den julpyntade europeiska byn påminde verkligen om December i Tyskland och våra julkänslor smög sig sakta fram. Linbanan upp till Ba Na Hills var också otrolig vacker och det var riktigt coolt att få sväva ut från Asien ett tag och komma hem till Europa. Ba Na Hills var en riktigt fascinerande och magisk plats.
Tack Vietnam för fyra fantastiska veckor. Jag kommer komma tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar