Vandring i bambuskog och risfält

En 6 timmars lång bussresa tog oss från storstadslivet i Hanoi ut till landsbygden i Sa Pa. Det var våran första långa bussresa och den gick över förväntat. Vi åkte med en VIP semi-sleeper buss, vilket är en ganska "lyxig" buss om man jämför med de förväntningar vi hade. Här fick alla varsitt halvliggande säte där man kunde sträcka ut benen helt. Jag lyckades nästan sova hela resan! Bussen hade också gratis wi-fi och gjorde tre stopp för toalettbesök/sträcka på benen paus.

Sa Pa Town var större än vad vi trott. Jag hade förväntat mig en by med max fyra, fem boenden, men här fanns det allt från restauranger, hostels och riktigt fina hotell. Vi hade bokat ett boende som låg 13 km utanför "staden", då vi läst att det var ett perfekt område för vandring. Lenh's Family House är ett väldigt mysigt homestay, med ett fantastiskt läge. Vi har ett eget litet rum, med delat badrum. Har man tur så finns det varmvatten i duschen men vi har oftast tvingats duscha i kallvatten (vilket är sjukt kallt då det är runt 16 grader i luften). Vi betalar cirka 20 kronor var/natt, och med tanke på det är boendet schysst! (boendet är till höger i bilden)

Under våran första kväll fick vi en förfrågan om att vara med på en familjemiddag. Vi tackade ja, utan att ens veta vad det innebar. Vi trodde att det skulle vara en middag där alla som bodde på homestayet skulle äta tillsammans. Men, det var inga turister med på den middagen (förutom vi). Vi kom ner till ett uppdukat bord, där allt var veganskt (?!) och satte oss ner med personalen, deras familj och vänner. Vi åt middag tillsammans och fick smaka vietnamesiska rätter och även deras hembryggda risvin, som de kallade happy water.

Under våran första heldag var våran tanke att promenera runt i området men under frukosten fick vi rekommendationen att gå på en heldags trekking, då vädret var bra. Sa Pa har just nu en säsong med "bergochdalbane-väder", det kan regna ena dagen och var sol den andra. Så personalen rekommenderade oss att ge oss ut när vädret var bra, för man vet inte hur det ser ut dagen efter. Så vi gav oss iväg.

Homestayet anordnade en guide, 23 åriga Fay, som skulle följa med oss under våra trekking. . I Sa Pa går barnen i skolan fram tills de fyller 15 år, efter det är det bara vissa som har råd att skicka sina barn till skolan i Sa Pa town, där de kan få en längre utbildning. I dessa områden gifter sig de flesta kvinnor unga. Fay berättade att tjejerna är runt 13-14 när de gifter sig, och redan vid 15 års ålder skaffar man barn. Hon blev förvånad när jag berättade att vi bara var två syskon i min familj, för här är det stora familjer som gäller, minst 5 barn och vissa har upp till 10.

Under vandringens gång fick vi sällskap av två kvinnor till, en 17 åring och en 25 åring. De hjälpte oss i de lite svårare delarna av trekkingen och ville i slutet att vi skulle köpa något som de sytt. Vi var alltså tre guider och två turister som tog oss fram igenom bambuskog, risfält och asfalterade vägar. Trekkingen var fantastiskt vacker och jag hade svårt för att inte stanna upp varje minut för att ta en bild. I helhet var vandringen ganska enkel, man gick för det mesta på ganska plana vägar. Det var dock en period som var lite jobbigare, igenom bambuskogen. Här hade gårdagens regn blandat sig med jord och bildat en rejäl lerväg, vilket gjorde det ganska halt. Som tur var hade vi bambun att hålla oss i!

Fay visade oss hur de framkallar färgen indigo. Det växer massor av buskar på deras tomter, plockar man bladen från en viss buske och mosar med lite vatten får de fram färgen. Vi fick testa bladen genom att blöta några blad och sedan mosa de mot våra händer. Vi fick sedan hålla handen, som i en knytnäve, i cirka fem minuter för att få fram en blå-ish färg (more like grå). Färgen är kvar på handen än idag, två dagar efter.. SÅ coolt!

I Sa Pa bor flera olika minoritetsgrupper, som alla har sitt egna språk. Vi gick igenom tre olika byar där de olika minoritetsgrupperna bor. De har olika färger på sina dräkter och olika accessoarer. De tre kvinnorna vi hade med oss på våran vandring var alla från olika byar och grupper. Både jag och Hanne anses vara korta i Sverige, men här är vi minst ett huvud längre än de flesta vilket känns väldigt ovant.

Under gårdagen hade vi tur med vädret igen (?) och det var sol, inte så dimmigt och runt 20 grader. Vi bestämde oss för att ta en promenad runt vårat område, vilket resulterade i en 2 timmars vandring igenom bambuskog och risfält. Det är så vacker vart man än vänder sig här, allt är grönt och det är ett landskap som skiljer sig från allt annat jag sätt tidigare. Vi tar dagarna lite som de kommer här i Sa Pa. Vi går på promenader, vilar, äter och tar det riktigt lugnt, vilket är en skön kontrast från Hanoi.

Om det är något jag blivit trött på så är det maten. Maten här smakar ingenting och utbudet är väldigt litet. Jag har levt på nudlar och grönsaker UTAN smak i snart fyra hela dagar. Jag saknar Balis smakexplosioner och längtar efter ännu en pad thai i Thailand. Så ja, Sa Pa är inget ställe man åker till för att uppleva maten, men landskapet är så vacker så det är värt varenda smaklös nudel.

Planerna för idag är inte så värst storslagna, vi hoppas på att kunna ta en varmdusch, kanske en promenad och så ska vi köpa frukt. Men oooj så skönt det är att kunna ta det lugnt! På morgonen när vi vaknade upptäckte Hanne en tråkigt överraskning. Det var små bett utspridda på hennes kropp och vid närmare inspektion misstänker vi att det är bett från vägglöss... Vi läste att utslagen kan komma upp till 9 dagar senare, vilket överensstämmer med när vi bodde i Bangkok. (bo inte på Counting Sheep hostel). Vi tror inte att vi fått med oss några fripassagerare men kommer lämna in det mesta på tvättning när vi bytt boende.

Sa Pa är en fantastisk by, med ett otroligt landskap. Besöker ni Vietnam någon gång måste ni spendera några nätter här. Glöm inte att ta med varma kläder, för det är ingen sol och bad-semester här inte. Dunjackan åker på under kvällarna, men på dagarna funkar långbyxor och ibland bara t-shirt. Sa Pa är ingen by som man vill stanna länge i, då det inte finns så mycket att göra. Men åker man hit för vandringen, naturen och lugnet är det fantastiskt (men max 3 nätter rekommenderas). Med det i åtanke får Sa Pa 9/10.

Imorgon väntar 11 timmars bussresa till Cat Ba (Halong Bay). Vi ska som tur är åka över natten, så vi hoppas att resan kommer gå fort och att det är lika sköna säten som resan hit. Håll tummarna för att det går bra ;)

Vi hörs!