Från storstad till extremcamping

Vi hade tre nätter i Sydney, där den största tanken var att Olivia skulle få återhämta sig efter att ha flugit i 27 timmar från Sverige. Redan första dagen stötte vi på Miguel, en kille som jobbar för ett "kom hit så hjälper jag er att planera eran resa"-bolag, Happy Travels. Jag och Olivia hade planerat en rutt men med tanke på bränderna var vi lite osäkra på om vi kunde genomföra den tänkta rutten. Vi småpratade lite med Miguel, som gjort östkusten tre gånger innan, och det slutade med att vi fastnade med honom i över fyra timmar.  Fyra timmar senare och vi hade fått hjälp att planera hela rutten, med aktiviteter, boenden och transport. När vi lämnade Miguel kändes det som att en tyngd lyfts från våra axlar och vi fortsatte glatt vidare mot dagens destination, Sydneys operahus. På väg till operahuset genade vi igenom en mysig park och redan då kände jag hur jag fattat tycke för Australien och Sydney. Enda sedan jag var liten har jag sett bilder på operahuset och det var riktigt coolt att ÄNTLIGEN få se den i verkligheten. Vi satte oss på en parkbänk nära operahuset och njöt av värmen och att vi fått hela resan planerad.

Vi hade fått lite tips av Miguel på vad man kan göra i Sydney så under våran andra dag, och sista heldag gjorde vi en riktig turistpromenad. Vi tog bussen till Coogee och promenerade längs kusten för att komma till Bondi Beach. En väldigt mysig promenad med vackert landskap. Miguel tipsade även om en annan mindre turistig promenad, som vi tänker göra när vi kommer tillbaka till Sydney. Längs kusten ligger små stränder, fulla av kompisgäng och familjer som badade. Stränderna är omringade av höga klippor och turkost vatten. Det ligger även en hel del husområden emellan ständerna, vilket gör det till en omväxlande promenad. Promenaden avslutades vid en fullsmockad Bondi Beach, där vi inte stannade så länge. Väldigt vackert och jag ser framemot nästa promenad!

Dagen efter var det dags för oss att säga hejdå till Sydney för denna gång. Tillsammans med Miguel hade vi bokat en bil med ett tält PÅ taket, som vi skulle leva i under nästkommande vecka. Jag och Olivia hade för längesedan bokat en flygbiljett till Hobart i Tasmanien och sedan lagt resten av planerandet åt sidan. När det var en dag kvar hade vi lite småpanik över tanken på att vi inte hade någonting planerat. Men, med hjälp av Miguel och wifi satte vi ihop en rutt längs Tasmaniens östkust. Det vi inte hade räknat med var att temperaturen skulle vara närmare 10 grader än 30, som jag är van vid. Efter en storhandling och ett impulsivt inköp av filt var vi redo för en veckas camping. Resans första stopp var i nationalparken Freycinet, och campingplatsen Friendly Beaches. En blåsig, grusig strand med otroligt turkost vatten väntade oss. Olivia har redan sedan första dagen längtat efter att få se kängurus, men det får nog vänta ett tag till. Istället fick vi besök av wallabies, små jättesöta kängurus, som släckte Olivias kängurulängtan lite.

Från Friendly Beaches gjorde vi en halvdagsutflykt för att vandra emellan berget The Hazard och bukten Wineglass Bay. En tre timmars promenad längs stränder, genom träddungar och upp för branta backar tog oss tillslut upp till en utkiksplats över Wineglass Bay, en fantastiskt vacker vit strand med turkost vatten. Namnet sägs härstamma från valfångsten som en gång ägde rum här. Vattnet i bukten färgades rött under valfångsten och från utkiksplatsen såg det då ut som ett vinglas som fylldes med rödvin. Tasmanien har under senaste tiden upplevt sin torraste period någonsin, så de gröna träden som vi sett framför oss var numera gula. Under våran promenad märkte vi av att Australiens bränder tagit sig även hit, en hel del träd hade brunnit ner. Trots torkan var våran promenad riktigt vacker och jag förundras ständigt över hur vita ständerna är och hur blått vattnet är. Hade det inte varit så kallt hade detta varit en riktig paradisstrand.

Efter våran lilla utflykt åkte vi tillbaka till Friendly Beaches för ännu en natt på campingen. Av de campingplatser vi besökt var denna min favorit. Vi bodde precis intill en väldigt vacker men blåsig bukt, fylld av små wallabies. Snåla som vi är valde vi att bo på de få gratiscampingplatserna som finns runt Tasmanien. Men, detta betyder att det varken finns duschar, rinnande vatten eller ström. Som tur var fanns det iallafall en toalett men annars var det hardcore camping för våran del. Vi hade en gasplatta där vi kunde använda antingen en kastrull eller en stekpanna där vi tillagade våra gourmé måltider.

Två nätter på Friendly Beaches räckte gott och väl för oss, sedan drog vi vidare norrut mot Bay of Fires, en bukt känd för sina orangea klippor. Vi tillbringade två väldigt lugna dagar på en camping vid kusten, med en hel del dötid. Bristen på wifi gjorde att vi varken kunde kolla upp närliggande aktiviteter och tvingades spela "vändtia" cirka 300 gånger/dag. Men, det vackra landskapet gjorde det värt det. Vi frös nästan konstant, då vi båda hade packning för 25 grader och uppåt, vilket gjorde att vi tog många promenader och satt i vårat lilla tält i hopp om att hålla värmen. Med cirka två dagar kvar av resan bestämde sig våran gas till spisen för att ge upp, och lämnade oss med ett paket torr pasta och en burk bönor. Detta inser vi lagom i tid till middagstid och blir såklart rejält upprörda. In med all packning i bilen, upp med tältet och så iväg till närmaste mataffär (25 min) för att inhandla nödproviant. Resterande dagar åt vi kalla wraps, vilket tillsammans med 15 grader INTE är en bra kombo.

För att förlänga våra resdagar svängde vi då och då av vägen, när vi hittade en skylt in mot något intressant. Oftast visade det sig att det inte var något intressantare än en skumpig grusväg, men ibland hade vi tur och hamnade i en liten by, vid en utkiksplats eller ett vattenfall. Körningen gick förvånansvärt bra för oss båda. Det var första gången som vi körde på länge och nu i vänstertrafik. Jag har tankat, städat och tvättat en bil för första gången någonsin! OCH har fått en rejäl uppvärmning inför min resa till Nya Zeeland.

Vi är otroligt stolta över oss själva och så nöja med att vi lyckats genomföra denna impulsiva resa. Men, det är oerhört skönt att ha landat i civilisationen och värmen igen. Vi har nu tre nätter i Melbourne innan vi återvänder till Sydney igen.

Vi hörs!